Jag har under det senaste året haft hemma en helt fantastisk schäferpojke som jag försökt lära känna, träna för att ha som bästavän på arbetet. Den resan har för er som varit delaktiga varit en bergochdalbana. Känslomässigt och resultatmässigt, men väldigt lärorik. Som tidigare ägare till hunden sa "du väljer inte en lätt väg, men du kommer lära dig massor". Det är lätt att titta tillbaka och känna "jag kanske tog mig vatten över huvudet" men vet ni, jag har hittat hopp om oss igen!

Dem som trott på oss under stora delar av resan, er är jag evigt tacksam för och utan er hade jag aldrig trott att jag skulle klara av att nå slutmålet som kommer inom kort. Nu däremot, känner jag att det kommer att gå, jag och min fantastiska schäferpojke kommer bli riktigt grymma. Eller som någon annan skulle sagt "ni kommer äga och vara riktigt badass".

Jag har under den gånga veckan fått en fantastisk "aha" känsla. Det här kan jag, utan att överdriva aldrig någonsin vara mer tacksam över än att jag alltid kommer stå i skuld till dessa människor.

Mitt största problem i träningsaspekt med herrn har alltid varit samarbete. Viljan att hunden skall göra det jag önskar och med glädje! Momentmässigt har vi kommit långt, finslipning har återstått men det här genuina "jag gör vad som helst för dig" har inte fallit på plats. Förens nu. Jag har fått verktyget till att nå dit tack vare en fantastisk skicklig, pedagogisk och klok människa i min närhet.

Träningsmetoder, inlärning och tillvägagångsätt har helt förändrats det senaste dagarna. Inte för att det jag på något vis lärt mig hittils varit fel, eller dåligt. Men det har inte klickat helt, inte kännts hundra procent rätt för mig eller för oss som ekipage. Men nu, har jag fått verktyg, vägledning och stöttning att bygga upp ett förtroende så att vi en dag kan visa alla att vi är bäst - tillsammans! Jag vet att jag har en fin hund, som går bra med andra, men för mig har det aldrig varit så lätt att hitta det. Att sätta honom i en kravfas där vi är ett team. Konflikter har uppstått, massor av missförstånd och tyvärr en massa tårar då jag kännt mig värdelös och inkompetent. Den känslan, börjar faktiskt avta, trots så få träningstillfällen med en helt ny träningsmetod vet jag redan nu att det är rätt. Jag har hittat ett lugn, en tillit och ett hopp. Att vi, jag och lilla schäferpojken kan fixa det här tillsammans. Att byta hund, eller förare inte är rätt väg att gå.

För er som inte är hundmänniskor, suck it up. Ni kommer få läsa om träningar, tävlingar, tankar och reflektioner för det är en del av mitt liv och min vardag. Förhoppningsvis är det bra läsning om ni hamnat här för ni är intresserade av vad som händer i mitt liv med allt vad det innebär.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så var det dags att flytta bloggandet! Det är med delade känslor men med fokus på framtiden kommer den nya fylla fler av mina krav och önskemål. För er som vill följa oss vidare får ni efterfråga adressen via pm :) Idag tar vi bamsekliv vidare...

Fick ett par timmar med min pojk idag, skönt att komma iväg och bara vara vi. Först en lång promenad där han sökte fin kontakt och vi lajjade en massa. Paus för att springa lite ärenden och därefter en vända på klubben för ayy bygga vidare. Helt...

Efter regn kommer solsken

Fick upp förfrågan igår på fb om jag ville vara med om en utlottning på språngavgift på en Hästak hingst. En ny häst för mina ögon men helt klart ngt att vila ögonen på lite extra. Hade ju varit magiskt att någon gång i framtiden betäcka Skil...