Vet egentligen inte vart det kommer ifrån men ibland får jag sådana tok il på att vända upp och ner på allt och tokspåra på inredning. För er som sett mitt hem kan vi lungt säga att det är opersonligt, tråkigt och inte alls jag.

Däremot är det: funktionellt och ja kalt.

Ibland slår mig tanken att jag kanske skull3 sadla om och jobba med inredning.Ibland får jag ryck och känner mig stressad att köpa hus bara för att få inreda precis som jag drömmer om. Jag har två stilar som skulle vara jag. Antingen "nyproduktion känsla" stilrent med lite regelbrytare eller väldigt rustiskt/lantligt.

Tur att man kan drömma sig bort och att ingen dröm är för stor! Tillbaka till verkligheten och snart dyker mannen in här hemma innan vi ska kasta oss in i madrasslandet.

Bjuder på lite inredningsglimtar!

Min finaste boxertjej med så fantastiskt mycket personlighet. Varje sekund är en gåva i din närhet.

Skilla landade i Umeå på senkvällen och hade skött sig exemplariskt. Idag har hon fått träffa sin nya hagkompis. Finaste fuxfian ??

Dress up to feel better. Det kanske inte räcker hela vägen men det blir åtminstone lite lättare. Transporten med min skatt borde passerat Sundsvall vid det här laget. Bara sista biten kvar. Bjuder på en "faceit" och mina ljuvliga gula byxor!

Idag kom den dagen som för länge sen skulle innebära en lättnad. Jag tog ett osjälviskt beslut och satt min röda fuxfias välbefinnade först. I det beslutet innebar något jag aldrig trots lång tids funderande kunnat förbereda mig på. Hon har checkat ut från stall W. Flyttat från Stockholm och för första gången sen hon klev av Greens transport för nästan 5år sen lämnat mina vingar. Hon kommer under en obestämd tid bo i Umeå hos en av mina närmsta vänners beskydd. Jag ska för första gången på 9år vara utan egen häst. Inte för att jag vill, utan för att min förbannade kropp hars gett upp. Den kastade in handduken och signade ut.

Nu är det dags att ta fram djävulshornen och placera den i ett fungerande stadium för resten av mitt liv.

Min älskade fantastiska stjärna förtjänar tid, kärlek, aktivitet som jag i dagsläget ej kan bistå med.

Mitt hjärta har stannat och hoppet runnit ur timglaset. Jag vet att jag kommer överleva men just idag har min gnista slocknat och min glädje flugit bort.

En hemsk dag, det värker och smärtar och tårarna fyller mina ögon i vågor.

Min "one in a million" får flyga utan mig tills vi kommer tillbaka med storm och besegrar tvivel och alla drömmar med bravur ska nås.

För er som stöter på henne - pussa min stjärna från mig. Finaste vännen lova mig att älska henne varje dag tills jag kan ta hem henne igen.

Nu rinner tårarna så jag knappt kan svara. Adjö så länge.

Efter en lång dag och huvudet på spinn passar jag på att njuta lite. Tända lite ljus, fylla glaset med vitt och krypa ner i värmen. Mycket som snurrar, mycket som händer när denna månad kryper mot sitt slut.

Badet värmer en trasig kropp. Kanske helar ett trasigt huvud på högvarv. Liten saknas, stjärnan lämnar innan veckan är slut och lilleman ligger i hårdträning.

Mannen saknas som sällskap men tur att detta bara är uppvärmningen av karet!

Längtan ökar, en dag är vi framme!

Det här inlägget kommer även det handla om hundträning. Men när rubriken föll på sin plats inser jag även att den berör så mycket mer.

Att stå för det man gör, det man är, eller det man säger är något jag värderar högt hos mig själv och i min omgivning. Reflektionen kommer i grund och botten till sin ytterlighet när det kommer till att träna djur.

Vilken typ av ryttare, tränare, förare vill jag vara?

Vem vill jag vara som person och vad står jag för?

Under mina år som instruktör blev jag ofta ifrågasatt om mina metoder. Min yttersta målsättning var att lära ut en ridning som gynnar eleven långsiktigt och som ger hästen bästa möjliga förutsättning att hålla fysiskt och utföra övningen korrekt.

I hundvärlden har jag ett par förebilder sen tidigare som tyvärr inte kunnat vägleda eller
dagligen inspirera mig sen flytten. Mitt gamla träningsgäng och mina mentorer blev otillgängliga pga avståndet. Jag har en handfull människor att rådfråga över telefon men det räcker inte till. I Stockholm har jag känt mig vilse i detta forum. Det gäng som varit i mitt tycke passande har jag pga arbete inte kunnat träna med. Sällskap och stöttning har funnits men inte i samtliga forum. Tjänstehundsbiten har varit övermäktig och "det här är jag" otillgängligt.

Resorna många, inspiration, kunskap och rutin har funnits på längre avstånd. Jag är långt ifrån fullärd, för er som läser jag är högst medveten om min ringa kunskap och obefintliga rutin.

För drygt en månad sen fick jag en käftsmäll. Av en person som då var oviktig men som påverkade mig enormt. Som uttryckte sig hårt. "Du är orättvis och ojuste". Sen med frågan "Tror du på ditt träningssätt och är du bekväm med vad du bedriver". Det första gjorde mig ledsen. Drt andra, rädd. Om det är något jag faktiskt vill ha om mig även om jag är amatör och nybörjare är det åtminstone att jag är rättvis, just och bedriver det jag tror på.

Mitt sätt att vara, träna, utbilda och utvecklas har därför ändrats radikalt. Verktygen att lyckas med detta har börjat falla på plats och handboken är mottagen med förbehåll om guide när det tjärvar.

Jag vet att jag har en lång väg framför mig. Att jag kommer bli ifrågasatt, bortvald och kanske utstött i vissa anseenden för att jag väljer en ny väg. Det skulle låta högfärdig att säga att jag väljer min väg. För jag är inte först och kunskapen är inte min i ursprung. Men jag vet att resan är min, resultaten är mina om än tackvare någon annans riktlinjer.

Jag vet också att när jag sticker ut hakan kommer jag göra det med stolthet!

Blev lite riktat hund men rätt generellt livsvinklat inlägg. Kommer mera hund strax!

Stay true, to be you and you only.

Min gamla skada har för er som känner mig fått mig att ta beslutet att lägga ridningen på is kommande period. Med den nya skadan som uppkom i och med krocken gör att tom skötseln är näst intill olidlig. På gott och ont är dagarna få innan min finaste stjärna åker.

Tur nog kommer jag kunna sniffa häst och hålla min kunskap vid liv som tränare och coach. Första eleven är inbokad och ett samarbete har tagit fart. Målet för detta ekipage blir breeders vilket känns spännande och lovande. En första titt är tagen och en planering kommer läggas upp för ekipaget.

Ni ska dagens sista krafter kramas ur och jag hoppas jag står på benen ett par timmar till.