Grabbarna kämpar på i lägenyheten och ångesten som ligger i luften från min man har gjort mig stressad och rastlös. Då jag inte kan påverkade stressen var jag tvungen att avreagera mig. Ett par armband som påminnelse om vad vi har under resan.

Det kanske inte har framgått tydligt här på bloggen och jag har valt att inte skriva för mycket om mitt jobb då det kanske inte är lämpligt i samtliga aspekter. Men, eftersom att det funderas kring vissa saker och ting tänkte jag klargöra ett par saker för att ta hål på en eventuell bubbla som bildats.

Skilla: Bor i Umeå, en av mina bästa vänner har tagit hand om henne sedan slutet av Mars. Tyvärr skall hon akut opereras och jag söker alltså efter en heltidsfodervärd till henne igen. Möjligheter till att träna och tävla finns. Skall dessa förmåner brukas står fodervärden för kostnaderna. Detta går diskutera beroende på VEM jag lånar ut henne för.

Orsak: Skilla är utlånad på grund av min hälsa. I slutet av 2014 brakade min kropp ihop och jag gick fysiskt in i väggen. Återhämtningen efter tidigare skador infinner sig inte och jag går dagligen runt med smärta. Under Mars månad lyckades jag även olycksfågel som jag är dra på mig en Wiplash skada. Är det någon av er läsare som är intesserad av Skilla, kontakta mig via kommentarsfältet med mail så återkommer jag. För er som har mitt nummer, kan jag nås med begränsning via detta. Begränsningen beror på nummerbyte.

Yanti: Bor tillfälligt i Norrland. Jag har inga som helst planer på att sälja henne. Planen om att visa upp henne på tävlingsbanorna under 2015 är fortfarande aktuella. Jag skulle aldrig välja bort henne.

Orsak: Mina föräldrar behöver en motivation för att ta hand om sin hälsa. Jag behöver avlastning då min kropp varit katastrof senaste perioden. Yanti gick in i höglöp och jag har inget intresse av Schäfer/Boxer hybrider. Anledning nr3 är att schäferpojken MÅSTE köras upp och godkännas hos polisen omgående. Görs inte detta innan Maj månad är slut, står jag utan jobb. Därför har jag valt att ge honom egentid, ta den lilla ork jag har och försöka sätta momenten, bygga ett samarbete och lösa problemet med min tjänst och mitt arbete.

För er som inte läser mellan raderna. Utan jobb kan jag inte bo kvar, fullfölja någon av mina mål gällande hundar, hästar, hälsa, boende. Det betyder alltså att jag måste prioritera en uppkörning FÖRST. Före min hälsa, före mitt hjärta, min dröm om hästar eller fortsatt karriär. Det kanske låter sjukt i era öron men jag har inget val än att göra på det här viset.

Jag önskar inget hellre än att ha min boxerfröken hemma, träna och tävla två hundar, en häst, bo i mitt drömhem tillsammans med min kärlek. MEN, eftersom att jag inte kan göra detta i en handvädning har jag fått göra denna prioritering. För er läsare, ställ frågor istället för att spekulera. Jag har den senaste månaden fått höra så mycket spekulationer att jag börjar bli gråhårig.

Yanti är min nummer ett, Farock kommer alltid ha en värdig andraplats. MEN, det går inte jämföra dessa hundar och varenda sekund jag inte har henne i min närhet är ren tortyr. Att inte kunna ha sin glädjespridare att tillgå suger. Att inte kunna ta hand om sin bästavän som jag trott, suger. MEN jag vet att hon har det fantastiskt bra hos mina föräldrar. Hon stimuleras, får leka, åka på äventyr och mår bra. Ingen annan än jag kan möjligt tycka att situationen jag står i just nu är värdelös. Det är ett faktum, uppförsbacken har varit lång, men så nära mållinjen tänker jag inte lägga mig plattfall. Jag tänker krypa i mål oavsett hur jävla hårt det blåser.

Då var den ventilen släppt.

Ingenting känns värt någonting utan min bästa tjej. Fokus lust och motivation börjar sparlågan vara kraftigt ansträngd.

All The struggle all the fight, I miss my love, I miss my light.

En fantastisk förmiddag i sällskap med min bonus bror och schäferduon. Drömmar som gjort mig påtagligt påverkad senaste tiden väcktes igen. Försöker förtränga det allt jag kan men då byts drömmarna ut mot vad jag saknar. Mina flickor men även lilla randig gör sig påmind.

Delar med mig av en bild på en snygg holländarpojke och även på mina bonus tjejer varav den röda stjärnan fortfarande är en stor del av mitt liv.

Denna bilden publicerades av en god vän på IG. Fina minnen på en fin Gurka!

När jag uttalade mig senast om "home is where the heart is" blev jag alldeles full i skratt. Lovade H att mentalt befinna mig på plats under kvällen då jag inte kan närvara i fysisk form. Upptäckte när jag kontrollerade positionen på min lur att den håller med.

Den tycker att jag befinner mig på plats i fysisk form där jag mer än gärna skulle vilja vara. Kanske ett spratt från kosmos?

Lyckades klämma in lite mys med mina favoriter innan arbetet och gos med schäferpojken. Käns faktiskt lite segt att inte spendera tiden med mina favoriter en lördagkväll. Men kallar plikten så är det bara gilla läget.

Drömmer mig bort lite till de armar jag mer än gärna spenderat natten i. Bara bita ihop och jobba på.

Börjar ifrågasätta mina värderingar om livskvalitet. Kanske bör man slopa alla materiella mål och drömmar och värdera relationer och lycka endast.

Kärlek till er mina fina.

Dessa fantastiska träd gör mig så där barnsligt lycklig. Naturens sätt att krypa närmare sommaren och sprida sin kärlek gör mig alldeles knäsvag.

Kanske uppmärksammar jag alla små saker runt om mig lättare numera då min sinnesstämning, är helt annan än jag tidigare upplevt. Oavsett vart framtiden tar mig kommer mitt liv alltid att vara förändrat och påverkat tackvare mina upplevelser och människor jag lärt känna sen i höstas. Kärlek har fått en helt ny betydelse, vänskap, respekt, svek och tacksamhet. Det har fått mig att växa som människa och lärt mig att njuta och ta till vara på alla fantastiska stunder vi får dela med våra närmsta. Döden har gjort sig påmind, smärta och prövningar har avlöst varandra. Samtidigt har jag upplevt sådana euroforiska saker som jag aldrig kommer glömma.

Till er som kanske precis halkat hit, eller för er som regelbundet besöker min blogg. Njut av era medmänniskor, våga leva varje sekund som de vore den sista. Sist men inte minst "lämna inget till morgondagen som du kan göra idag". Livet är skört, påminn dina medmänniskor om deras värde.

Kärlek och respekt.

Detta år har jag lovat mig själv att resa, prioritera hälsa och lycka. Längtan efter en solnedgång på en strand är enorm. "Truly, madly, deeply" snurrar i högtalarna.