Jag har sen en tid tillbaka känt mig väldigt vilsen i vem jag är och vart jag ska. Från att ha driftat runt i ett ingenmansland till att faktiskt börja landa på fötter igen.

För er som inte hängt med på hela historien så började allt årskiftet 2014/2015. Då sa min kropp ifrån och utredningen tog fart vart ifrån min smärta och begränsade rörlighet och styrka påverkades och kom ifrån.

I denna period blev jag totalt begränsad. Jag kunde varken rida eller sköta min häst och besöken på vårdcentral sjukhus och annat avlöste varandra för att hitta orsaken.

Det kom som en käftsmäll att jag som dåvarande 24-25åring kanske aldrig mer skulle få ha ett vanligt liv och definitivt skulle få lägga hästeriet på hyllan.

Jag har lyckats sätta mitt fokus på allt annat än mig själv under en längre tid och vågade inte ta i det faktiska problemet i rädsla för att förlora min identitet.

Hur sjukt det en låter, så är hästar, att vara en ryttare, tränare en stor del av den jag är. En stor del av min identitet.

Så nu nästan 1.5år senare har jag äntligen börjat hitta tillbaka, en väg tillbaka med vilja ork och lust för att fortsätta vara den jag var, växa och bli det bästa jag någonsin kan.

För er som var med innan allt rasade vet ni att hela 2014 var ett skitår också. Jag vill tro och strävar definitivt för att vända min negativa trend. Det finns massor av hållplatser jag ska avverka detta år och nästa år än fler. Idag drömmer jag stort.

Ett smärtfritt obegränsat liv där jag kan få vara precis den jag är!

Vi har fantastiskt väder och jag njuter alla stunder jag kan av min omgivning och naturen.

Puss!

Vill lova att gårdagens träningsformer känns i kroppen idag. En sån där behaglig känsla men oroväckande inför morgondagen om jag kommer vara möjlig att förflytta mig eller inte. Känns soms ett klokt beslut att gå ner i vikt och öka tekniken på knäböjen - det känns HELT klart mer än när jag lyft tungt och vänt tidigt.

Hoppträningen igår gick bra, J gör stora framsteg. Mina val och mitt sätt att rida honom kanske inte alltid är det mest graciösa då jag konstant och utan undantag tvingar honom att lösa problemet. Jag vidhåller Tomas träning som jag är skolad på och där finns det inte utrymme för att lägga onödiga volter eller usäkta hästen utan lös problemet framför dig. Sista rundan blev helt okej, en filmsnutt finns på IG för den nyfikne. Sjukast av allt är väl att jag ser rätt lagom ut på denna D-ponny. 

Motivationen för hästar ökar givetvis efter en sådan här tillställning, även motivationen att hoppa på min magnifika stjärna. Oj vad jag längtar !

Har det senaste dagarna varit väldigt duktig på att sätta mig först, vilket inte har varit riktigt lätt och det är fortfarande en prövning. Men min kära vän påtalade detta och fick mig att se problemet i att inte göra de.

Skulle jag nog bo i Helsingborg...
Jobba åt Tomas Hammar, träna och tävla hästar. På min lediga tid skulle jag tävla med det mindre fyrfotade och njuta av det vackra landskapet.

Skulle pengar bara vara en siffra tror jag att denna herre hade kunnat få vara min kompis.

Magiskt vacker och hoppar fantastiskt.

Att bara sätta rubriken för detta inlägg var lättare sagt än gjort. Ämnet i sig är solklart men att formulera det i ett ord eller mening var svårt.

Jag har tidigare nämnt att jag är dedikerad det jag bestämmer mig för. Min hälsa och mitt välmående har ju varit en prioritet sen jag flyttade upp och en målsättning jag vägrar avvika ifrån. Gymmet är prioritet före det mesta och jag måste fortsätta bygga min borg.

Idag valde jag däremot att låta kroppen tala istället för hjärnan.

Med kvällens ridlektioner innebar det två hästar som skulle motioneras och därefter gymmet som är spikat på måndagar... men...

Jag valde att flytta på gymmet till imorgon och hellre gumma två dagar i rad för att komma tillbaka i fas gentemot att riskera att jag tar mig vatten över huvudet ochdrar upp min gamla skada.

Valet blev alltså att avvakta och se hur kroppen reagerar på att rida två hästar på samma dag innan jag belastar med gym samma dag.

Hoppas att jag vaknar imorgon och känner mig fit for fight och kan genomföra denna plan. Att jag får belöning för att jag faktiskt tänker efter och inte bara kör på.

Bjuder på denna fantastiska bild efter kvällens uteritt.

Testade mina gränser igår igen. Skippade gymmet och red istället. Hoppade till och med. För er kanske det är en självklarhet att kunna göra vad ni vill ni vill och hur ni vill.

Men sedan min kropp gav upp får jag verkligen hushålla med energi, kraft och planera mina prövningar.

Domningarna i högerhanden gjorde sig påminda i helgen. Kände hur marken under mig försvann, orkar jag att börja om en gång till från noll?

Har hittills inte blivit värre. Ingen påminnelse varken igår eller idag så det kanske var något övergående?

Lyckades med en avklivning på hoppträningen också. På gott och på ont. Bra att veta hur mycket kroppen klarar av i dagsläget men hann även bli orolig att det skulle trigga något katastrofalt också.

J skötte sig bra, finns mycket potential i ponnyn men mindre ork och och kraft. Skönt att känna det själv för att sedan kunna lotsa eleverna till att rida honom rätt.

Står här och väntar och hoppas på att få åka hem med knytet. Snön faller, fantastiska natur. Ge mig styrka och kraft när vardagen vacklar.

Ibland måste jag dämpa min saknad och ångest över att inte ha min finaste nära mig med något annat.

Försöker hålla mig sysselsatt men ni som vet känslan av att hittat den, men inte kunna ha den finnas alltid med i bakhuvudet.

Jag har lovat mig själv att inte ta hem henne fören jag vet att jag aldrig mer behöver låna ut henne igen. Så av den anledningen har jag funderat på att ta på mig ett projekt för att se om kroppen håller men inte investera så mycket känslor som min klippa innebär.

Här är en kandidat som verkligen fångade mitt intresse.

Fick just meddelande om att min största kärlek i livet tävlar idag.

Första starten gjord med en andra placering på 66%

Hjärtat värker av saknad av min skatt men jag vet att hon har det så magiskt bra där hon är. Och snart, inom denna livstid ska jag vara så stark och frisk i min kropp att hon får bo hos mig igen. Men tills dess - rocka på tjejer och fortsätt med det ni gör.

Håller tummarna för andra starten i EM.

Hoppas det är okej att reposta!

http://www.youtube.com/watch?v=I8cOq7YWXys