Började i årsskiftet att arbeta på en liten klubb, med små begränsade förutsättningar för sin verksamhet men en enorm glöd. Fantastisk sammanhållning, massor av kärlek och driva beslutsam personer i fronten.

Jag har stormtrivs sen första dag, bemötandet har varit fantastisk och både kollegor, medlemmar och hästar berikar verkligen min vardag.

Denna lilla klubb, som är belägen i ett kostall, i en sluttning har lyckats ta ett enormt steg som påbörjas i veckan - vi ska få en anläggning!

Ett varmt stall, en stor ridbana och möjlighet till inackordering, teorisalar och andra lyxiga finesser.

Fas 2 i denna satsning är ett ridhus. Vi jobbar stenhårt för att detta ska bli verkligen men vi börjar med ridbana, stall och en ny plats.

Känner jag någon som har bra kontakter på tillväxtverket, företag som är villiga att bidra med expertis, tid, sponsring eller annat för våren klubb och Åre hästsport arena mottages allt detta tacksamt.

Känns helt magiskt att vi ska få ett riktigt stall!! Ungdomarna, de vuxna, vi som jobbar och lever för sporten och hästarna kan inte annat än jubla och samtidigt lägga in en högre växel. Det händer verkligen!

Blev peppad av mina kollegor att följa med och hoppa på Wången så här en fredagskväll. Velat mycket fram och tillbaka och funderat om jag var mogen mentalt och fysiskt. Fick med mig min klippa om det skulle gå åt fanders fysiskt så kunde jag fly.

Ponnybus skötte sig glad men tyckte nog jag var en kärring! Kanske inte det vackraste passet jag ridit, han är grön och behöver en del - korrigeringsridning men har gott om potential att bli riktigt trevligt. Kan bli spännande om jag får fortsätta jobba med honom.

Länge sen red unghäst och än längre sen jag red någon som är lite av en fegis. Vi tog oss igenom alla utmaningar på passet och hoppade banan rätt trevligt som avslutning.

När ridbarheten infinner sig tror jag att han är riktigt rolig och att vi kan vara ett sju jäkla team!

En bit bort men vi är åtminstone på väg. Finns ett kort klipp på IG.

Nu är jag trött i både kropp och knopp då vi avslutade kvällen på stationen. Orkar inte kommentera men alla mår bra och förhoppningvis rider vi ut denna storm utan några större men.

Nattmössan på, fredspipan tänd. Sussa gott och dröm sött !

Nu flaggade det hejvilt om det nya direktiven om godkända hjälmar.

Tyckte att det lät märkligt att många skulle måste köpa ny hjälm med de nya bestämmelserna däribland jag själv men kunde andas ut efter lite research.

EU har kommit med riktlinjer som gäller skyddsutrustning i ridsporten. Detta påverkar alltså bara tävlingsryrraren och hobbyryttaren kan känna sig lugn då försäkringsbolagen fortfarande tror på de äldre hjälmarna och dess funktion.

Min fantastiska Charles Owen Ayr8 får hänga med vidare och förhoppningsvis får min röda springare komma hem kanske inte inom en snar framtid men med lite tur innan årsskiftet åtminstone!

Kanske en kaka för mycket på kakan? Jobb, jobb och sen träning. Med dagens pass kändes det som att energin jag lyckats inta var på tok för lite.

Hittade ingen teknik i första övningen, och i sista bäst intill tårar. Ögonen fylldes och jag ville bara gråta.

Glad endå att jag lyckades ta mig igenom passet med ökningarna och arbeta på de bitar där tekniken saknas.

Ridskolan kändes bra, gillar djuren som arbetar så snällt och barnen som försöker hänga med på mina påhitt. Möttes av delade gensvar men jag hoppas att wow-känslan kan infinna sig för dem under nästa vecka.

Nya tag inför morgondagen efter lite laddning av energi och en dusch. Blandade känslor men hoppas på att vakna fylld av energi och ny motivation!

Satt precis och kollade igenom mina fasta utgifter på mina fyrbenta samt övriga fasta utgifter.

Både Farock och Skilla har samma bolag gällande försäkring och Yanti Ett separat. Funderar om det vore gynnsamt och tryggare att ha alla i samma på samtliga om olyckan skulle vara framme?

Har ni några erfarenheter gällande detta?

Fick en hälsning från norr och min rödhåriga kärlek. Skilla fick snussa hund vilket är något hon älskar. Är så facinerad att ett så stort djur kan ta sådan hänsyn till något så litet i jämförelse och anpassa sig. S snusade och kliade lilla randig och i gengäld så fick skilla nytvättade öron.

Saknar mina tjejer i norr men det glädjer mig att dem har det bra och det gör mig så lycklig när jag får bilduppdateringar!

Tur Z kan lugna mig och H hålla mina fötter på backen när jag svävar iväg och saknaden blir för stor.

Skilla landade i Umeå på senkvällen och hade skött sig exemplariskt. Idag har hon fått träffa sin nya hagkompis. Finaste fuxfian ??

Idag kom den dagen som för länge sen skulle innebära en lättnad. Jag tog ett osjälviskt beslut och satt min röda fuxfias välbefinnade först. I det beslutet innebar något jag aldrig trots lång tids funderande kunnat förbereda mig på. Hon har checkat ut från stall W. Flyttat från Stockholm och för första gången sen hon klev av Greens transport för nästan 5år sen lämnat mina vingar. Hon kommer under en obestämd tid bo i Umeå hos en av mina närmsta vänners beskydd. Jag ska för första gången på 9år vara utan egen häst. Inte för att jag vill, utan för att min förbannade kropp hars gett upp. Den kastade in handduken och signade ut.

Nu är det dags att ta fram djävulshornen och placera den i ett fungerande stadium för resten av mitt liv.

Min älskade fantastiska stjärna förtjänar tid, kärlek, aktivitet som jag i dagsläget ej kan bistå med.

Mitt hjärta har stannat och hoppet runnit ur timglaset. Jag vet att jag kommer överleva men just idag har min gnista slocknat och min glädje flugit bort.

En hemsk dag, det värker och smärtar och tårarna fyller mina ögon i vågor.

Min "one in a million" får flyga utan mig tills vi kommer tillbaka med storm och besegrar tvivel och alla drömmar med bravur ska nås.

För er som stöter på henne - pussa min stjärna från mig. Finaste vännen lova mig att älska henne varje dag tills jag kan ta hem henne igen.

Nu rinner tårarna så jag knappt kan svara. Adjö så länge.