Nu närmar det sig med stormsteg. På fredag kommer min bästa tjej hem!!

Som jag har längtat och det känns så fantastiskt att få börja om med henne igen. Kanske landar lite mer i mitt fack så hon både är allt jag drömt om och boxer i hela sin härlighet.

Omriktat fokus för fröken och ett helt nytt förhållningssätt till herr schäfer. När ett sätt inte fungerar gäller det att tänka om och välja annat.

Mycket kan förändras kommande tid i mitt liv men jag är helt säker på att det blir bra.

Har precis kikat in på en blogg med en tjej från Norrland som tränar hårt och följer LCHF metoden gällande kost. I går talade jag med en god vän till mig om kost och träning.

Sedan tidigare har jag vetat att många vägar leder till Rom. Både gällande träning och kost för att nå sina resultat oavsett om det är viktnedgång viktuppgång volym i muskelmassa eller uthållighet.

Jag blir så förundrad över hur folk tänker, väljer och prioriterar. Dels logik men även metodik.

Jag är absolut en rookie när det kommer till vissa delar i kost och träning och har massor att lära men jag är förundrad.

Ex1: Du har en dålig rygg men tränar massor med marklyft. Utan att ha kunskap om teknik eller tränat stadga och stabilitet innan.

Ex2: Du proppar kroppen med fetter och svälter den på kolhydrater för att rasa i vikt.

Ex3: Du matar repititioner i antal eller set.

Säger inte att jag kan eller vet bäst men det är i mina öron ologiskt.

1: Påverkan i ländryggen av marklyft är enorm tillsammans med skaderisken. Ren idioti i mina öron.

2: Vart är kunskapen om glykogen, metabolism och blodkärl och artärer?

3: Vad uppnår man vid flertalet set mer än mjölksyra, muskelnedbrytning och slitage?

Vet inte om intresset finns för en presentation av min filosofi och tankar kring det hela.

Träningssverige är enormt men hur mycket bakgrundsinformation har medelsvensson innan dem faktiskt kastar sig ut?

Skrämmande och väldigt fundersamt analyserande.

Kom ihåg att vi bara har en kropp. Ska det investeras i tid och pengar varför inte ha kunskap och analys innan under och efter?

Lyckades efter morgonens pw sticka direkt och hitta luckan i trafiken. Detta innebar att jag tog mig i säng tidigare än vanligt och vaknade tidigare. Stack till gymmet för att jobba lite på formen och bli av med lite steam.

Ben, rumpa och core fick sig en omgång. Dagsformen var något sänkt, kände mig inte svag men fick trycka på lite extra och mer än vanligt. Valde att behålla vikter och antalet reps då energin var lite låg. Kanske gårdagens låga kolhydratintag påverkade?

Nu är det uppladdning inför nattens arbete. Startade frukosten i all hast med en Maxim Protein Boost. Lite söt i smaken men bra innehåll. 50g protein 27g kolhydrater och 2g fett. Bra näringsvärde.

Fick ett meddelande idag som gjorde mig något nervös. Tid för uppkörning är satt så inom 1v kommer detta vara gjort. Förhoppningsvis med bra Utfall. Får hoppas att kärlekens magkänsla är rätt och att vi fixar det!

Nu energisparläge innan jag ska skutta i uniformen.

Jag vet att saker och ting inte händer över en natt. Men nu tycker jag ändå att det borde börja röra på sig. Ironiskt egentligen då jag vet att det tar mer tid än så trots att jag lagt om kost och träning. Får väl trösta mig med att det sker en förändring inifrån och ut.

På dessa 15 dagar har jag hunnit med 7 pass på gymmet, och 5 pass kondition. Alla dagar jag är ledig promenerar jag minst 1.5h-2h med grabben men det har jag inte räknat in alls. Så vi får väl se vad som händer framåt med tiden om det blir några märkbara resultat.

Dag 2 på jobbveckan har startat och jag tvingas då "pausa" lite på gym sidan och prioritera återhämtning och sömnen. Nästa pass blir på lördag om jag inte lyckas klämma in något imorgonbitti innan jag krigar mig hem i köerna. Återstår och se hur mycket ork som finns kvar efter natten.


Bilden får vara min livlina ett par veckor till. Förhoppningsvis kommer jag börja känna skillnad snarast åtminstone på smärtskalan.

(Bild lånad från google)

Lyssnade på ett tungt och svårsmält reportage från min favorit Tim alldeles nyss. Hatar samhället vi lever i vid sådan hära tillfällen. Att det saknas resurser och verktyg att fånga upp människor som tappat hoppet innan det är för sent. Jag kan själv relatera och i mitt fall var det min mamma som räddade mig. I Tims fall var det hästarna. Reportaget hittar ni här

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=3052

Verkligheten i P3 där Tim berättar om sin skoltid och att hästarna räddade honom. Stolt och glad över att han gjort detta!

Pratade med min tokigt underbara blondin hemifrån på kvällskvisten. Elina, jag lovar och svär för allt jag är värd att du är inte ensam!

Vaknade av ett sms från min kärlek och surrade en sväng innan han dunade in. Så nära men ändå så långt bort. Nedräkning och längtan löser av varandra!

Organiseringen är nästan slutförd och hemmet är snart ett riktigt hem igen. Saknas två fyrbenta och en man men i övrigt är vi nästan i hamn. Lite organisation hjälper mot min rastlöshet.

Nä nu kallar J.B dags att stänga ner hjärnkontoret. Kärlek och respekt !

Dags för rehab passet och överkropp igen då mina smärtor gett med sig. Det är verkligen en hatkärlek att köra överkropp med min hälsostatus. Jag älskar att känna pumpen i armar och axlar men att tugga smärta flera dagar efter förtar charmen med träningen rejält. Hatar att jag är så svag och är så begränsad men körde trots allt mitt vanliga schema med några ändringar.

3x7 8kg shoulder turn
3x7 3.75kg shoulder extensions
3x7 20kg Shoulder press
3x7 40kg Low row
2x7 40kg 1x7 30kg Lat machine
2x 5sek plank x 5shoulder climb x 5sek plank

Behöll 8kg på shoulderturn för att ta reda på hur min kropp anpassar sig och hanterar träningen. Gick ned kraftigt på extensions för att verkligen låta en arm i tager jobba och inte ta hjälp på inbromsning alls. Riktigt ruttet att jag är så enormt svag där. Samtidigt en reality check att jag faktiskt är totaltrasig i min skilda och axel och måste vara försktig. Ökade på pressen, låg rodd och latsen. Lite övermod på latsen vilket gjorde att jag var tvungen att lätta ur till sista omgången då stjärnorna gjorde sig till känna. Bytte ut mina aircats till planka och klättring från armbågar till händer x5 tillbaka till plankan och sen en kort vila. Hoppas att förändringen ger resultat och inte för mig helt sängliggande.

Ska försöka sova ett par timmar innan klockan ringer. Beroende på morgondagens form sticker jag till gymmet innan hundträningen och på natten vankas ny pass vända och nattjobb. Hoppas på att hinna till gymmet annars dröjer det till lördag innan vi ses igen.

Denna vecka kommer alltså innehålla 3-4 pass på gymmet. Förra veckan blev det torsdag-lördag. Så 3-4 pass i veckan är målet att hinna med. Terräng promenad torsdag, fredag inbokat så får vi se om jag klämmer in några korta övningar emellan om abstinensen kickar in.

   Min ringa erfarenhet av hundar sträcker sig så långt som tillbaka till 2012 när jag hämtade hem en alldelens egen hund. Innan detta hade jag haft ett par hundar som "dagprommis" foder eller bara passat vid tillfällen. Jag hade stått på sidan av träningsgänget i Umeå som tränade mot IPO och följt med på diverse bruks och lydnadstävlingar.

Min boxerfröken har varit världens bästa förstahund. Lättlärd, arbetsvillig relativt frisk och lättsam. Februari 2014 hände det som inte får hända. Jag och en vännina var ute på en promenad efter en dag på klubben och båda hundarna hade fått träna. Vänninans hund är en tik, och ca 6mån äldre än min i övrigt är varken ras eller annat viktigt i det detta inlägg berör.

Olyckan var framme och vänninans tik attackerade min tik. Som för glatta livet försökte försvara sig men gick aldrig till mot attack. Avvärjningsskador kunde hittas på min vänninnas tik men min lilla tjej fick åka akut in till veterinären och sys.

Efter detta har min i övrigt glada, lättsamma och problemfria tik ändrat beteende. Hon är fortfarande snäll, väldigt undergiven numera i nya introduktioner av andra hundar och något "nervös" vid hundmöten. Detta visar hon genom att ligga på i kopplet, brösta upp sig och resa ragg. Jag känner henne så väl att jag vet att hon aldrig skulle fullfölja sina tomma hot om att vara "störst, bäst och vackrast" möjligen vackrast då.

När lillebror flyttade in hos oss gjorde jag en bedömning av honom att vara en snäll schäferpojke, vänlig, nyfiken och rätt stressad. Eftersom dagarna blivit månader och vi hunnit passera ett år har mycket förändrats i min uppfattning om denna hund. Han är fortfarande vänlig, nyfiken, stressen har försvunnit men upptäckten av att han varit illa behandlad har kommit till min kännedom. Skärpa och försvar har han haft under hela tiden. Men åter till hundmöten för att inte sväva iväg allt för mycket.

Med denna hanhund, i kombination med min tik som utstrålar osäkerhet i hundmöten har han tagit på sig rollen att försvara flocken. Jag tar givetvis på mig det största ansvaret i att han har tvingats in i denna roll, det är alltså mitt ansvar att skapa balans i flocken igen. Lillebror gillar inte att vara flockledare men med mina tvetydliga direktiv och en syster som visar osäkerhet har han fått vatten på sin kvar och klivit in i de stora skorna utan att egentligen förstå allvaret i det hela.

I mitten av februari träffade jag Denice. Det kommer låta klychigt att säga att hon kom som sänt från ovan, men det är exakt så det känns. Hon förklarade efter att ha sett min lilla schäferpojke, oss som ekipage att. JAG HAR INGEN AGGRESSIV HUND. Däremot en nyfiken och frustrerad hund, som i kombination med en orättvis och otydlig förare agerar utåt.

Min egen självinsikt har ändå bromsat det här förloppet. Jag har aldrig spännt upp, strypt up eller använt kopplet som säkerhetsbälte i hundmöten, men jag har saknat verktyget att hitta en balans för att få vara flockledare som inte innefattar våld eller gorm.

Vi har jobbat massor med hundmöten och introduktion av nya hundar. Mina krav är inte orimliga, han behöver inte älska alla, men han ska veta att det är inte hans uppgift att bestämma vem som ska leva eller dö - det är min.

Träningen har haft flera etapper, nu var det länge sedan jag hade möjlighet att träna för min stora inspiration men jag tror att vi har vuxit på oss och hittat alternativa lösningar tills nästa träning tar plats.

Jag skriver det här inlägget idag för att jag kommer precis hem från en promenad där jag inte annat än kan le och njuta över våra framsteg. Vi stötte på flertal hundar på promenaden, han låg lungt och stilla vid samtliga och vi lyckades även passera hundrastgården på ett bra sätt. Så fort han gick upp i varv, blev för intresserad eller reste ragg fick han lägga sig ner, varva ner, söka kontakt och sedan fortsätta promenaden.

Inlägget kanske inte är någon hjälp om du har problem med din hund, för jag är verkligen inget proffs. Men jag vet att med rätt verktyg kan de flesta hundar lära sig vad balans är och hitta harmoni, men det är du som hundägares ansvar att ta kontrollen, bli en flockledare och i mina ögon gör man INTE det genom att vara hård, kantig och våldsam. Det gör man genom att vara: Rättvis, konsekvent och tydlig.

Nu är det dags att slänga in ett inlägg om gårdagens träning.  Konsulterade med en nära vän om jag skulle köra nederkropp eller överkropp. Fick lite vägledning och beslutade mig för att köra underkropp. Ett bra pass, härlig träningsvärk idag vilket blev ett kvitto på mni träning.

Körde mina vanliga övningar men ökade något. GLUTE fick 3x10 30kg, Utfallen gick upp på 10kg, ketellbell sidecrunch 3x10 16kg samt fick squatsen en ökning från tidigare kört "airsquats" utan vikter till att igår lastade på 12.5kg Kände enkelt men vill inte överrumpla kroppen och få backa tillbaka pga smärta. Sakta men säkert ska jag hitta min hälsosamma livsstil och form som min kropp accepterar.

Här kommer en inspirationsbild (bilden är lånad från google).

Frukosten  bestående av: Havregryn, Hjortron, Kvarg och äggvita tillsammans med en kopp kaffe är precis uppätna så nu styr jag och grabben ut på en långprommis innan det är dags att göra dagens måsten.

Har ni några frågor kring mat, övningar, filosofi eller målsättningar - kör hårt ska jag försöka svara så gott jag kan!