Länge sen jag bloggade. Inte pga bristande motivation, utan för att livet kom emellan, lösenordet tappades och jag tog mig tid att leva - med varje millimeter jag äger.

Från långt långt söderut till så långt norrut. Nu börjar nästa steg i min resa, nästa del i mitt liv.

För er som alltid funnits där och för er som precis anlänt - välkommen.

Jag har länge letat funderat och spekulerat. Hur grundar man på bästa sätt för sin fyrfotade vän en stadig och korrekt grund för att nå hela vägen till toppen?

Positioner, mönster, kommandon och upplägg. Vart ska man börja, i vilken ände och hur, på vilket sätt lär man sin vapendragare på bästa sätt förståelsen för grunden, se känna och andas den röda tråden och sambandet.

Traskar i detta träsk igen, känner mig vilse. Vill inte göra fel, men samtidigt frustrerad över att stå och stampa. Förståelsen, möjligheten att bryta ner allt i molekyler, för tidigt,  för sent?

Vilka kommandon, vad betyder vad och när? Enkelhet, tydlighet och en positiv känsla och attityd. Detta studsar i samma låda som frustrationen av att vara nybörjare, bortsprungen tid, ostruktur och okunskap.

Vi börjar om, grundar om. Stadga i rörelserna. Tre rörelser.

Frågan är ju bara om sitt, ligg och stå måste ha samma kommando i fjärren? Bubbligt, grumligt, svårt. Krångligt

Nu drar det sig nära första dagen på mitt stora äventyr. Jag har längtat så länge och jag kan knappt bärga mig.

Men här sitter jag utan förmågan att göra det som krävs för att närma mig utflyttning. Vet inte om detta beror på att det är verkligt att det händer och tanken skrämmer mig eller om det är yttre påverkan från att ha fienden i nästa dörr.

Blandade känslor snurrar i mitt huvud. Aldrig har jag blivit så illa till mods eller behandlad av någon eller något som faktiskt var värdig min tid eller energi. Aldrig någonsin har jag haft så svårt att komma till ro och måste åtgärda saker så långt att det faktiskt tar emot.

Kanske är det bara ett sätt att säga hejdå till mitt förflutna och det jag en gång andades, kanske är det navelsträngen som sitter kvar? Till en svag behövande människa som alltid satt alla andra först.

De närmsta dagarna kommer bli spännande och förhoppningsvis smidiga. Annars kommer det avslutas på ett sätt med besked. Mottagaren väljer.

Att lämna en tre på 80kvm för ngt som kanske är 18kvm kommer vända upp och ner på vardagen men förhoppningsvis till det bättre. Min kärlek min dröm och mitt äventyr håll i er för snart kommer vi!

Så var Botkyrka och min tjänstgöring avslutad. Sista passet rullade in på morgonkvisten. Även om det finns mycket som gjorde att jag valde och lämna och det var med lätta steg jag lämnade stationen så sticker det lite i hjärtat.

Jag lämnar fantastiskt många fina medarbetare bakom mig i alla dess instanser. Min personliga utveckling under tiden som var är enorm både på gott och på ont. De tunga dagarna motgångarna som varit har absolut gjort mig ledsen och kränkt men med lovord och kärlek kan jag trots allt vara stolt över min tid.

Jag kan med gott samvete säga att jag gjorde allt jag kunde så länge orken fanns och när den började rinna ut klev jag av innan jag levererade sämre än den näst bästa.

Tack för allt och hejdå bransch station kommun och alla däri jag hoppas ni minns mig med glädje och ett varmt minne.

Lovade mig själv när jag krälat tillräckligt i smutsen att aldrig hamna där igen. Att ta lärdom av mina misstag och fortsätta utvecklas, utmana mig själv men främst att våga ställa krav på mig själv och min omgivning.

Det har under det senaste åren hänt mycket bakom kulisserna. Många drömmar som gått i kras, mål och ambitioner som gått vilse i prosessen. Jag har förlorat mycket på vägen men även vunnit fantastiskt mycket. Även om det inte syns på resultatlistan eller kanske på sociala medier är min resa priceless i så många fall.

Efter två norrlands besök på en relativt kort tid har jag insett mycket både när det kommer till vänner och även gällande min familj.

Min resa är min, och bara min. Det onda, det goda, det svåra och det lätta.

Catch a moment of luck, realese the weight that drag you down.

Jag kanske inte alltid är rättvis i betraktarens ögon, hur egoistisk jag än må låta så måste jag välja. Välja att stanna för min skull, eller gå för min egen.

Insikten som uppdagats under senaste tiden gällande människor och relationer i mitt liv är upplysande men med en viss sorg har jag beslutat mig.

Jag har funderat mycket. Finner inte riktigt ord för det som snurrar i mitt huvud just nu. Men de senaste dagarna har verkligen varit ärliga.

Avståndet ökar, vägar delar sig. Man kanske måste inse att saker och ting förändras och att det i vissa fall hur tråkigt det än är, är för allas bästa.

Negativa bakåtsträvare inrutade i strikta fyrkanter får tyvärr inte plats i mitt liv längre. Tack för allt och lycka till.

Efter helgens lydnads SM lovade jag min tränare att jag skall starta en Lydnadsklass1 snarast möjligt när jag landat. Man måste tydligen börja någon stans och att börja jaga 10or innan man ens debuterat är tydligen både orimligt och dumt. Att satsa på ett förstapris är mer lagom nivå.

Började träna lite smått under gårdagen men under passet inser jag att jag är obeslutsam, velig och en frustration uppstår. Jag jagar perfektion som skulle platsa i elitklass fast moment i Lk1. Det är inte bara orättvist utan även väldigt korkat. Detaljer kan man pilla på sen men en helhet är det viktigaste att börja med påtalade min goda vän och coach.

Publicerade första filmen på vad som så småningom ska bli en platsliggning på instagram och idag kom även en film på början till läggande under gång.

Har svårt att bara göra en sak åt gången men jag försöker i läge ett att träna på grunden till platsen. Läggande till ställande som sedan skall bli ett ställande under gång med rätt teknik.

Läggande till ställande för att befästa stå med rätt förflyttning och försöker dela upp momenten även om det kanske blir rörigt.

Tanken har slagit mig att jag vill ha ett kommando för ställandet under marsch och ett annat i fjärren men just nu använder jag stå som kommando och jag vet inre om jag gör mig själv en björntjänst men stå har jag använt förr och hon förstår det en gnutta.

Massor av tankar.

Super bra störning idag på passet då Farock roade sig med en pinne och lekinviter under tiden Yanti jobbade på fint. Mycket fint fokus.

Vet inte om filmerna går publicera här?

Vet att en målbild är super viktig när det kommer till inlärning och att ha en röd tråd. Så, moment för moment skall plockas isär och grundas stadigt.

Tankarna snurrar kring hur jag kan skapa stadga är klar i mina direktiv och vilka kommandon jag skall använda.

Vad hur och i vilken ordning ???