Fick precis en "flashback" av min tidigare blogg där jag alltid summerade föregående år och även gjorde en "målsättning" för kommande år. Väldigt spännande att se vart man landar när man lägger upp mål för kommande år.

Funderade precis på om jag skulle göra en, åtminstone för kommande år. Det finns absoluta höjdpunkter med 2015 men mycket mörkt, jobbigt och dystert också.

Finulade lite på't men bestämmer mig för att låta det vara osagt, vart jag är om 1år eller innan slutet av 2017 håller jag osagt än ett tag. Sen är jag kanske lite vidskeplig och rädd för att "jinxa" mina kommande planer. Men vi kan helt klart säga att det kommer kräva både det ena och det andra.

Det fyrbenta kommer få arbeta, jag kommer få bekänna färg och förhoppningsvis kommer upplevelserna för detta år att bli fantastiska minnen. Det jag vet är att stora förändringar snart ligger i fatet och att det blir spännande! 

Värmer upp för kommande tävling och dagsstatus på hundarna är följande:

Farock jobbar jag korta pass med då höglöpen sätter koller i huvudet på honom. Han arbetar fint trots att annat lockar, sitt framför har blivit bättre och momenten blir renare och renare - ser framsteg vid varje tillfälle.

Yanti: börjar förstå skillnaden på de olika kommandon som jag använder. Överambitiös som hon är blir det lite tilt till och från men det tar sig sakta med säkert. Andra passet idag börjar 360¤ vänster att ta sig men jag får vara lite aktsam på att hon sätter ner rumpan i vändningen vid avslut.

Hoppas helt klart på att vi hinner få en del fina pass under veckan och att vi kan prestera bra när det väl gäller. Det viktigaste för mig är trots allt att vi har roligt och att samarbetet stärks för varje pass.

Har valt att slopa "fot" kommandot helt eftersom att jag tillåter lite mer "svängrum" i rallyn än vad jag kommer tillåta i lydnaden och förhoppningsvis IPO't i framtiden.

Jag har sen en tid tillbaka känt mig väldigt vilsen i vem jag är och vart jag ska. Från att ha driftat runt i ett ingenmansland till att faktiskt börja landa på fötter igen.

För er som inte hängt med på hela historien så började allt årskiftet 2014/2015. Då sa min kropp ifrån och utredningen tog fart vart ifrån min smärta och begränsade rörlighet och styrka påverkades och kom ifrån.

I denna period blev jag totalt begränsad. Jag kunde varken rida eller sköta min häst och besöken på vårdcentral sjukhus och annat avlöste varandra för att hitta orsaken.

Det kom som en käftsmäll att jag som dåvarande 24-25åring kanske aldrig mer skulle få ha ett vanligt liv och definitivt skulle få lägga hästeriet på hyllan.

Jag har lyckats sätta mitt fokus på allt annat än mig själv under en längre tid och vågade inte ta i det faktiska problemet i rädsla för att förlora min identitet.

Hur sjukt det en låter, så är hästar, att vara en ryttare, tränare en stor del av den jag är. En stor del av min identitet.

Så nu nästan 1.5år senare har jag äntligen börjat hitta tillbaka, en väg tillbaka med vilja ork och lust för att fortsätta vara den jag var, växa och bli det bästa jag någonsin kan.

För er som var med innan allt rasade vet ni att hela 2014 var ett skitår också. Jag vill tro och strävar definitivt för att vända min negativa trend. Det finns massor av hållplatser jag ska avverka detta år och nästa år än fler. Idag drömmer jag stort.

Ett smärtfritt obegränsat liv där jag kan få vara precis den jag är!

Vi har fantastiskt väder och jag njuter alla stunder jag kan av min omgivning och naturen.

Puss!