Ibland måste jag dämpa min saknad och ångest över att inte ha min finaste nära mig med något annat.

Försöker hålla mig sysselsatt men ni som vet känslan av att hittat den, men inte kunna ha den finnas alltid med i bakhuvudet.

Jag har lovat mig själv att inte ta hem henne fören jag vet att jag aldrig mer behöver låna ut henne igen. Så av den anledningen har jag funderat på att ta på mig ett projekt för att se om kroppen håller men inte investera så mycket känslor som min klippa innebär.

Här är en kandidat som verkligen fångade mitt intresse.

Fick just meddelande om att min största kärlek i livet tävlar idag.

Första starten gjord med en andra placering på 66%

Hjärtat värker av saknad av min skatt men jag vet att hon har det så magiskt bra där hon är. Och snart, inom denna livstid ska jag vara så stark och frisk i min kropp att hon får bo hos mig igen. Men tills dess - rocka på tjejer och fortsätt med det ni gör.

Håller tummarna för andra starten i EM.

Hoppas det är okej att reposta!

Gårdagens pass på gymmet var ingen större hit. Kände mig jätte svag på OH pressen och börjar tvivla på min teknik i marklyft. Utförde alla set och repetitioner. Hoppas att det beror på förra veckans "förkylningssväng" och oron och inte att jag närmar mig en platå.

Fick träna igår istället för i måndags pga hälsa. Vet inte om jag ska träna ikväll eller imorgon. Fredag ska jag träna som vanligt. Lite oklart eftersom det förstör schemat hur som och båda dagarna blir efter stallet (sent).

Återstår att se men ställer för att ha möjligheten båda dagarna.

Börjar bli tungt nu, men kämpar vidare.
Tänker mig att jag ska träna regelbundet ett tag till innan jag lägger till övningar, kondition och går in i "deff".

Snart dags för jobb nr2 för dagen!

http://www.youtube.com/watch?v=I8cOq7YWXys

Den tanken har jag funderat på många gånger. Om sanningen alltid är rätt väg eller om man kan skydda dem man älskar genom att låta sanningen finna sin egen väg?

Många djupa tankar med dagens tuffa motgångar. Min gympepp som jag haft hela helgen får nog ge vika idag. Får ta igen det imorgon - hälsan är viktigast och kärleken likaså.

När man tror att man står stadig men benen bara slås undan på mindre en ett par sekunder.

När höjden av rädsla greppar tag om själen och bara skakar den.

Precis så har min dag känns. Tänk om allt helt plösligt skulle ta en enorm vändning för oss båda - föralltid.

Den mentala stressen tog musten ur mig. Kan för tillfället andas ut - om än för en stund så är läget under kontroll.

Hoppas att detta inte återkommer och att medvinden börjar blåsa snart.

Började morgonen på fantastiskt vis med batteritorsk. Fick starthjälp av fd grannen och och även en skottad gårdsplan. Riktig lycka trots den dåliga starten.

En sväng i backen med gullenos i det fantastiska vädret.

Invigning på vår nya arena / stall med första spadtaget och nu vankas serier med mannen innan det är dags att ladda energi inför gymmet.

Lite bättre idag med några skavanker men inget som hindrar mig ?

Be nice to one and another