Gårdagen var en sån där magisk dag v ren kvalité.

Började morgonen tillsammans med min bättre hälft. Promenad med vovvarna där jag provade mannens koncept och det är definitivt ngt jag ska fortsätta med. Det ger även tillfälle för att sätta lite krav på koppelpromenaderna och mer kontroll över flocken.

Fick lite push att prova fria följer med störning med boxerfröken och hon var verkligen super duktig! Tränade lite på ställande och läggande under gång och vi tar oss sakta med säkert åt rätt håll. Saknat motivation att träna hundarna men igår var det skönt att känna suget igen.

Ett par timmar i backen och jag fick äntligen möjlighet att åka lite högre upp där solen stod härligt på himlen vädret fantastisk och stämningen magisk.

Ren själsro infann sig. Även om sol bad och värme är fantastisk är utsikten från toppen över bergen oslagbar.

Svida om och sen ridskolan med mina duktiga elever och avslutade kvällen med ett nytt recept som mannen hittat och lagat. Trött i både kropp och knopp men känslan inombords var magisk!

Det är ju inget nytt att jag lätt snöa in på saker i perioder. För tillfället är det definitivt träningen som tar upp mest tid och plats i mitt huvud.

Ska försöka att inte bli långrandig men lovar att dela med mig av resultat ca var 3dke vecka. Tills dess kommer ni säkerligen få ta del av reflektioner kring passen och tankar.

Funderar på att skriva ett inlägg om min nya kärlek foamroaler.

Hur som vill jag dela med mig av bilder från fantastisk vackra Ristafallet som vi besökte igår tillsammans med greken!

Uppskatta det ni har för varje dag förändras framtiden och vad som skrivs i din historia.

Reflektionerna är många och tanka dess fler. Lyckan över att en nära, mycket nära vän fått sitt efterlängtade barn skakade hela min värld.

Tusen tack för att jag fått lära känner er och vara en del av er resa. Grattis till mirakelbebisen och er fantastiska flicka!

Njuter av ett par timmars ledighet innan plikten för ridskolan kallar inför kvällen.

Bra med vilodag då mitt knä känns trött. Känslan i kroppen från igår känns lättsam men längtar redan till morgondagens pass ! Skönt att fokusera på gymmet och att arbeta med kroppen igen.

Fick världens finaste hälsning igår av min favoritkille. Världens bästa Texas ?

Gårdagens heldag i backen och dag två eftwr gymmet har gjort sina budskap påminnda. Schysst känsla i kroppen efter lite aktiviteter. Bålen axlarna och delar av överkroppen har den där riktigt schyssta känslan någon form av träning lämnar efter sig.

Imorgon kör vi gymmet igen, hoppas verkligen att min man hittar motivation och ork att följa med då jag fortfarande behöver coachning och passning med de nya övningarna.

Att hitta rätt teknik för basövningarna som mer eller mindre är helt nya för mig kräver tid och tålamod. Något som jag bitvis finner väldigt påfrestande.

Överkroppen faller fram i knäböjen: analysen kring detta är bristande flexibilitet i höftböjaren samt rädsla för att tappa balansen. Lösningen vi funnit för detta är kilen i hälen. Stor skillnad, bättre position och känsla samt grundteknik. Jag har fortfarande mycket att jobba på här men känner att beslutet i fredags om att minska gradantalet fokusera på att hitta position för Överkroppen känns bra.

Bänkpress står på morgondagens schema vilket är en av mina absoluta ogilla övningar. Svag, svårt och frustrerande. Har valt att smyga fram i ökningarna på denna just av anledningen att jag vill ha en riktigt bra teknik innan jag går upp i vikt.

Sist men inte minst kommer stående rodden. Här är det blandade känslor. Gillar känslan men övningen skrämmer mig något för sluttekniken som jag vacklar på. Har inte riktigt kunnat applicera den teoretiska, logiska tanken bakom hur detta ska utföras och faktiskt få till det i lyftet. Hoppas att morgondagens pass sätter pricken över i;et så att jag inför onsdagens pass kan känna lite förtroende inför marklyftet.

Än så länge känns axeln bra och motivationen bara stiger. Längtar verkligen massor till att få känna mig stark, hel och våga lita på min kropp igen.

Den mentala biten har jag under denna korta period blivit mycket starkare, utvecklingen har redan tagit fart men den fysiska biten behöver nog lite fler tillfällen även om jag ökat på vid varje pass.

Sällskapet från Grekland stannar ett par dagar till och mannens lillasyster finns på plats från idag vilket känns bra på många sätt att spendera tid med henne i veckan.

Min största inspiration och goda vän beräknar födsel under måndagen och jag ligger på nålar.

Hoppas att förlossningen går bra och jag är övertygad om att varelsen som får se dagens ljus kommer vara fantastisk på så många punkter. Helt övertygad om att dem kommer bli världens bästa föräldrar och uppfostra ett fantastiskt barn. Längtar verkligen till att se denna skapelse så att jag knappt kan bärga mig.

Mentalt känner jag mig omotiverad för kommande vecka av olika anledningar. Längtan till min häst, mina nära och kära och viljan att finnas en armslängd ifrån en enorm händelse som ett efterlängtat barn. Många känslor.

Glad att min största kärlek i livet ligger och andas bara några centimeter bort och att de fyrbenta sover skönt i rummet bredvid.

Tack för allt jag har i mitt liv och motivationen att utvecklas och utmana mig själv när mörkret knackar på och viljan är kluven om vad när och hur.

Kärlek och omtanke.

Så var det äntligen dags för en dag i backen där brädan fick följa med!

Räknade lite lätt på det och insåg att det nog är 2007 senast jag åkte bräda och förmodligen 2006 sist på skidor.

Roligt med tid att känna på brädan och det fantastiska föret och inte alls kallt ute. Greken gjorde debut och skötte sig väldigt bra! Kärleken var en excellent instruktör.

Nu vankas lite piff en dusch och magisk mat på kvällskvisten.

Njuter maximalt av lugnet, harmonin som detta ställe ger mig. Magiskt!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om mitt återupptagit av sociala medier har nått sin gräns igen men jag blir så trött, så trött, så trött.

Livet verkar handla om vad som finns på instagram och vem som postar vad och får mest likes på Facebook.

Med mitt nya jobb är jag beroende av Facebook som kanal för information och kommunikation. I övrigt så önskar jag nog nästan att jag slapp sliten.

Hetsen att köpa nya kläder för att kunna postat dagens outfit, nya matchningar till hästen eller hur många gånger man varit på gymmet varje vecka. Helt seriöst, spendera tiden utanför sociala nätverk. Stäng ner skiten.

Vet inte om detta beror på att jag eftersträvar balans, harmoni och att njuta av vad livet har att erbjuda och ger blanka fan i vad folk tycker eller vad som hänt med mig.

Lev livet här och nu och dagen du inte finns på jorden lämna avtryck i människors hjärtan inte på sociala medier.

Ni får tycka att jag dubbelmoralar då jag ventilerar via denna portal men för er som bevisligen är intresserade av vad som händer i mitt liv - rannsaka erat eget.

Kärlek, balans och harmoni känns så mycket bättre än flest följare likes eller att leva efter en fasad som bara är ett tomt skal ?

Jag har alltid trott att inspirerande människor, sammanhang eller saker hjälper en att nå sina mål.

När det kommer till riktlinjer i mitt liv har jag alltid varit kräsen. Om jag tittar på fitness tjejer eller ryttare så är det väldigt få som jag tycker har allt eller näst intill allt och det jag själv eftersträvar och kämpar för. I hundsporten har jag en förebild som har allt som instruktör och utövare som motiverar, coachar och driver mig. Denice Robrandt.

På hästsidan som tränare har jag ett par stycken som kompletterar och formar mig till den ryttare och instruktör jag är idag.

På träningssidan har jag många inspirationskällor dels för att ingen är perfekt och vissa har olika delar jag vill åt.

En stor inspiration som jag tidigare haft på en armlängds avstånd är Stephanie. Kort tjej, grym fysik och arbetar som brandman. Sjukt frän och enormt härlig personlighet.

Har lånat en bild och publicerar den nedan på den sistnämnda. Just nu är hon en av mina drivkrafter i träningen.

De flesta sociala medier speglar en massa löften om nytt år, nya möjligheter. Nytt jag och diverse klyschor.

Har funderat på det tidigare och har dragit mig för att skriva om vad som kommer att hända detta år för mig, just för att jag inte vill falla in i något fack.

Funderade helt på att strunta i att blogga men jag vet också att jag älskar att titta tillbaka och se vad som hänt det senaste halvåret eller längre tillbaka i tiden.

Har även undvikit att blogga pga att fel sorts människor snokar och älskar att lägga sig i sådant dem inte har med att göra. Men nu tänkte jag så här: skitsnygg samma. Jag tänker endå inte falla till deras nivå så jag fortsätter att köra mitt race :-)

To be continued