Got to love life sometimes.

Som ni som läser min blogg vet så blev vi påkörda under lördagen. Ingen smäll i hög hastighet men det tog fortfarande front/diagonalt och jag hann tänka "nej inte nacken" och spände mig i smällen.

Väntade ut besöket till akuten för att veta hur illa det var men oroade mig inte speciellt mycket då airbagen inte utlöste.

Under söndagen mitt i bebismyset gjorde sig huvudvärken påmind, reflekterande inte så mycket över det utan drack bara mera vatten.

Illamående, känslig för ljus och sen kom den mentala biten - tänk om jag får börja om på ruta ett och tårarna kom.

Beslöt mig för att åka till akuten för att dokumentera.

Dem konstaterade att jag var palpöm i två utskott i nacken men avblåste "teamet" då det gått så många timmar sedan. Jag beskrev händelsen, nämnde att polis varit på plats och mina symptom och tidigare whiplash.

3h satt jag i ett väntrum och väntade. 3 timmar!! När illamåendet övergick till knappt hanterbart gav jag upp, gick till receptionen och fick då förklarat att jag hade 5-6 patienter före mig och att jag inte var någon prioritet. Då brast det.

Förtvivlad snörvlar jag att jag mår så illa att jag inte vill sitta i väntrummet mer och vill åka hem.

Det slog mig också att vår sjukvård har blivit så dålig att man efter 3h inte får någon information, ingen hjälp trots att man varit med om en trafikolycka och har känningar i nacken och övriga symptom för en whiplash.

Så här några dagar senare mår jag bättre, smärtorna har avtagit och jag är återställd. Mig veterligen.

Fantastiskt att vår 33% skatt varken räcker till skolor, omsorg eller vård. Om du som läser det här sitter på en högre lön som fackman, politiker eller den formen av tjänsteman. Eller för den delen Arla-grabben som finansierade sin resa med Arlas pengar. Skäms!

Skäms på er för att ni har mage att ta ut en sådan lön. Skäms nå så in i helvete för att ni anser er så jävla mycket bättre än alla dem som faktiskt bidrar med livsnödvändigheter i samhället.

Dem grupper som är statligt anställda och bör ha era löner är: räddningstjänsten, polis, utryckning och bevakning / säkerhet. För deras liv står på spel varje dag.

Ni andra som anser er ha mer ansvar, högre risker eller annat trams som ovanstående fjantar som mjölkar våra skattepengar - skit i en hink så får ni randiga ben - är så fruktansvärt less på er idioti!

Helgen har innehållit så mycket fantastisk på bara ett par fantastiska fina dagar.

Fina familjen P/J även om jag önskat lillasyster med i bilden.

Fantastisk gästfrihet på åkerby, bästa hundarna har skött sig bra. Min bästa i Täby på en kaffe och massa strunt.

Bebismys och bästa föräldrarna i världen.

30års kalas med massa släkt.

Fortsättning på gaddningen - äntligen! 7h närmare målet om än det är långt kvar.

Vill inte prata om minuset för helgen men hopp och förtvivlan, timmar på akuten och en öm kropp.

Tacksam över dem jag har runt mig om en bitar av helgen varit omtumlande.

Puss!

Har insett att man stöter på människor som oavsett vad som händer väljer att fokusera på det negativa. Sen finns det dem som gör precis tvärtom om. Även om dagen varit skit, träningen gick dåligt finns det positiva saker att fokusera på. Att du tog dig till träningen, något så litet som att du uppmärksammade ditt misstag och kämpade för att korrigera det.

Att disken stod framme när man kommer hem efter en lång dag kan reta gallfeber på de flesta, men fokusera istället på att det var tända ljus i ditt hem.

Jag vill vara en positiv människa, som tar avstånd från petitesser. Ser det positiva och låter annat passera.

Våga välja lycka, var tacksam och se till att vara en tillgång i andras liv!

Tror nog att vi har den på min arbetsplats.

Markarbete med mina tjejer som skötte sig fantastiskt bra på alla passen. Det fyrbenta likaså. Ser stor utveckling på samtliga elever bara på ett par veckor vilket är väldigt roligt.

Skönt med positiva tjejer och andas lite hästlukt, en eftermiddag helt i min smak efter ett par timmar i backen.

"My smile will haunt you". Lite bättre humör idag och lyckats vända misären till att jag ska minsann sänka denna negativa människa med ett brett leende.

Lyfta skrot i gymmet ikväll - can't wait !

Är väl egentligen två saker som bubblar i mitt blod just nu. 

Försöker att ta några djupa andetag och återfinna min balans som jag glidit på under hela dagen.

Ursh, tvi, blä, spott och fräs till er bittra, missunsamma och misslyckade människor för att ni suger energi från er omgivning. Jag tänker inte tolerera dålig attityd, orättvisor eller idioti - det finns inte plats i mitt liv för sådana saker.

Som jag avslutar alla mina lektioner med, väl att fokusera på det som är bra. Ta in det negativa men välj det positiva och bygg vidare därifrån. För att gräma sig över vad som kunde blitt annorlunda, gör ingen lyckligare.

Så av den anledningen tänker jag avsluta med att säga FUCK OFF till negativa människor som stör min balans.

TACK till en underbar dag i backen trots tungt före, en middag mitt i backen med öl som pricken över iét. Invigt min födelsedagspresent lite tidigare än man får, fantastiskt ambitiösa elever och underbart fina ponnysar.

Mycket på en gång nu, vet inte riktigt varifrån jag har fått lusten att blogga igen men den är här, och vem vet - den kanske är här för att stanna?

Har sedan gårdagen haft extrem träningsabstinens, det infinner sig nästan alltid på söndagar. Kroppen är som van att få träna varje dag och att avsluta veckan med en tvådagars vila blir som konstigt, även om jag vet att kroppen behöver det. Så ikväll är det äntligen dags igen! Tyvärr påbörjas denna vecka med B-passet som helt klart är mitt minsta favoritpass. Militärpressen är verkligen ett rent och skärt helvette. Men men, skam den som ger sig, att det tar emot så extremt är med facit i hand inte alls konstigt, men jag ogillar det inte mindre för det.

Jobbar sista veckan på mitt gamla schema sen kommer jag gå ner i tid. Märklig känsla, att jag ska gå ner MER i tid när jag redan jobbar så lite. Men jag måste lyssna på min kropp och faktiskt tänka till. Jag behöver ha fler dagar som ger utrymme för balans, vila och ro. Annars misstänker jag att det är en tidsfråga innan jag klappar ihop fysiskt igen.

Efter en fantastisk helg med min bättre hälft har jag än en gång fått mersmak för balansen. HELT underbart när allt klaffar. Hunddjuren fick tid, energi och engagemang, vi fann tid att laga mat tillsammans, äta ute, utflykta och pyssla. En riktigt, riktigt bra helg. Något för sliten och trött men i övrigt riktigt magisk. 

Tog en massa fina bilder som jag väger om jag ska dela med mig av eller hålla på, dem gör mig alldeles varm och fluffigt lycklig i själen. 

Hoppas att orken räcker till ett par timmar i backen under morgondagen, tror det skulle göra mig gott. Lite sol önskas och ett par minsugrader - tack du store vädergud av okänd härkomst.

Om det är pissigt väder och jag blir alene kanske man skulle bokat in ett pass på yogan? Stärka balansen i vardagen ytterligare. Höll på falla för frestelsen idag men balansen fick sig en mindre törn men återgick.

Nu lite tanke och reflektion eller kanske en "vill haaa lista inför födelsedagen?"

(bilden är lånad från google.se)

Det börjar bli ett par år sen jag gick kursen i mental utveckling och även förmågan att bygga upp sin vardag utefter ens mål och drömmar.

Sitter med ett leende på läpparna när jag skriver det här. Känns riktigt, riktigt skönt att jag och endast jag kan välja min attityd till saker som händer i mitt liv. Oavsett om jag kan påverka händelsen i sig eller inte.

Helgens två lediga dagar har varit balsam för själen, fullständig balans, lycka, kärlek och energi fylldes denna helg med tillsammans med min kärlek.

Underbart, magiskt och fantastiskt. Jag väljer att fokusera på det som ger mig dessa ting och fortsätta med bestämda kliv mot min framtid, mina drömmar, mål och ambitioner. Hand i hand med dem jag älskar, värnar om och dem som tar del av mitt liv.

Ta hand om varandra men kom ihåg att du är viktigast i ditt liv.

Nä så djupt ska vi väl kanske inte våga gå.

Har däremot funderat på det där en hel del. Vad som format en till den man är, och att prata om ens mörka tider i livet i dagsläget bara ger "tycka-synd-om" uppmärksamhet.

Fick en flashback av lite mindre trevligare slag idag när min bättre hälft ville vara lustig men förstod inte alls allvaret i att dela en gammal bild av mig på facebook. Fick ett mindre meltdown men kunde rätt snabbt återhämta mig.

Tänker däremot dela med mig av ett par riktigt härliga, kanske lite skumma barndomsminnen jag har.

Polarmacka med kaviar, Skilda världar, Fokker och b-ponnysarna, Rosa Pantern, Djäknegårdens fritidsgård, Wippets, Skoter i Kamen, somrar i Norrbyn, stugan i Lia, Storstugan och kärlek i lövånger.

Rätt många ord, med massor av mening - inte allt för tokiga minnen som infaller i dessa fack.

Undar om man någonsin kommer kunna erbjuda denna form av minnen till kommande generationer?

Hade jag inte haft dessa delar i min uppväxt vet jag faktiskt inte vem jag hade varit, och vart jag hade hamnat. Är tacksam för de minnerna, dem som varit en del av min uppväxt och den vardag vi faktiskt fick ta del av ute på vishan i vår fantastiska by.

Bilderna är lånade och jag hoppas det är okej <3