Gårdagen känns som ett töcken..hela dagen flyter ihop. Snabba beslut, ångest rädsla och lättnad. Sov värdelöst hela natten, vakade över lite vågade inte slappna av.

1000ggr cred till min magiska man som fanns vid min sida igår. Obeskrivligt.

Tränongsabstinensen tog över idag. Vågar inte slappna av och släppa henne ur blicken men måst samla energi.

Min finaste

Har inte kommit på hur man delar filmer här om dem inte finns på Youtube men en träningsfilm från gårdagens lydnad finns på IG om inte annat ?

Det tar sig med lille fröken, fria följer har blivit så mycket bättre. Kontakt och störning har hon verkligen gjort framsteg i. Upplever även att positionen var något bättre igår jämfört med förra veckan.

Tränade lite på ställande under gång idag, helt klart en förbättring!

Försöker hålla modet uppe trots motgången som vi står mitt i. Men jag vet att får vi bara chansen är det dags att visa vad vi går för. Min vapendragare och bästa vän.

Vill verkligen komma vidare i vår träning och få visa världen vilken fantastisk dam jag har i kopplet i livet och har vid min sida! Detta år - dedikerad endast till Yanti ?

Har sen jag varit liten drömt mycket, önskat och hoppats på vissa saker i livet. 

För ett par år sedan gick jag en kurs för Ola Wallström där han pratade om drömmar och mål. Han menade på att tar man sig tiden att drömma - varför inte drömma stort. Han påpekade även att drömmar inte behöver vara realistiska - just för att det är drömmar.

Jag önskar mig iallafall en framtid där min kropp får var hel - där jag för hålla på med hästar obehindrat.

Sen har jag en massa andra fina drömmar, om ett stort hus, eller kanske snarare en gård med allt jag kan tänka mig för en massa olika mål och ambitioner.

En del av mig vill dela med mig av allt detta till er som följer mig på min blogg, en annan del vill verkligen inte det. Dels för att då kan det bli verklighet att misslyckas om jag inte tar mig dit. Andra delen för att jag har människor i min omgivning som verkligen önskar mig motsatsen, som förmodligen önskar att jag får lida - misslyckas med allt jag gör och tar mig an. Det känns så i allafall. Kanske aningen tråkigt och mörkt just det sista. Men det känns verkligen så.

Som att alla mina motgångar och hinder på vägen faktiskt är någon eller några som önskar mig denna olycka och lyckats dra detta till mitt liv. Jag vill dock inte låta dessa människor ha makten över mitt liv, min framtid eller mitt mående.

För att bryta bubblan och faktiskt hålla huvudet ovanför vattenytan de dagar mörkret tränger sig på väljer jag att drömma stort.

Fina tävlingshästar, en fin gård, tillsammans med min bättre hälft och våran flock. Det är mina drömmar och jag tänker drömma stort så länge jag orkar andas.

Ta hand om varandra och kom ihåg att önska någon annan olycka straffar sig alltid i slutändan och är inte värt det. Så till och med de som jag inte har en uns över för, väljer jag att inte önska olycka utan bara låta dem styra sitt öde själv. Hittar dem lycka, framgång och balans - grattis. Om inte, då är det så.

Hoppas att klumpen i magen och sinnet lättar något lite längre fram, försöker hålla modet uppe och distrahera mig med mer verklighetsflykt tills det vänder.

PUSS.

Den tanken har jag funderat på många gånger. Om sanningen alltid är rätt väg eller om man kan skydda dem man älskar genom att låta sanningen finna sin egen väg?

Många djupa tankar med dagens tuffa motgångar. Min gympepp som jag haft hela helgen får nog ge vika idag. Får ta igen det imorgon - hälsan är viktigast och kärleken likaså.

När man tror att man står stadig men benen bara slås undan på mindre en ett par sekunder.

När höjden av rädsla greppar tag om själen och bara skakar den.

Precis så har min dag känns. Tänk om allt helt plösligt skulle ta en enorm vändning för oss båda - föralltid.

Den mentala stressen tog musten ur mig. Kan för tillfället andas ut - om än för en stund så är läget under kontroll.

Hoppas att detta inte återkommer och att medvinden börjar blåsa snart.

Började morgonen på fantastiskt vis med batteritorsk. Fick starthjälp av fd grannen och och även en skottad gårdsplan. Riktig lycka trots den dåliga starten.

En sväng i backen med gullenos i det fantastiska vädret.

Invigning på vår nya arena / stall med första spadtaget och nu vankas serier med mannen innan det är dags att ladda energi inför gymmet.

Lite bättre idag med några skavanker men inget som hindrar mig ?

Be nice to one and another

Började morgonen med kvalitetstid med min bättre hälft. Frukost och en promenad med hundarna i skidspåret i det fantastiskt fina vädret. Magiskt att bo här uppe med klarblå himmel och fantastisk vy.

Gymmet stundar och därefter blir det en tripp till Duved och hälsa på mannens arbetsplats och barnen i backen. Ett par åk i solen, andas djupt och njuta.

Kvällen består som vanligt av lektioner med mina onsdagsbrudar! Känns ofattbart att första spadtaget för vår nya anläggning tas på fredag klockan 15!

Älskar mina nya rutiner, känns bra i båda kropp och knopp och som att jag beslutsam rör mig mot mina drömmar mål och framtid.

Njut, lev och hitta balansen och lyckan!

Om det var igår, eller om det var dagen innan... Minns knappt vad som är vilken dag och vilken dag som är vad. Hur som, hade jag ett stort sug att skriva av mig om diverse saker, jo nu minns jag - i söndags i bilen på väg hem från Stockholm.

Först och främst ett problem som är överhängande när vi åker iväg över en helg sådär, så många saker man vill hinna göra - men alldeles för lite tid att hinna träffa alla, göra saker och faktiskt också ha tid att göra ingenting. Men denna helg var ju bröllopet huvudsaken och dit hann vi ju, även om fint folk - alltid kommer för sent!

Lilltigern hann vi se denna helg, vilket var efterlängtat och slå en kik på herr Karlssons nybyggda hus - och där kommer temat för detta inlägg. Drömmar!

Efter att ha gått på husvisning hos Jonas och Sabina började det definitivt spritta i flertalet kroppsdelar. Drömmen om ett hus (skrik som en fjortis och stora bokstäver OOOH MAAAJ GAAAD). Det bara bubblade över om drömmar, önskan och längtan om ett hus. Inte nu, absolut inte nu men en dag. Att faktiskt ha det huset, precis det huset man dröm om. Vi spånade lite på vägen hem på olika tillverkare, material och annat - jämföra vilka som kan erbjuda vad helt enkelt.

Men då vi båda vet att detta inte ligger inom närmsta framtid började vi istället prata om något vi önskar att göra i vår. Motorcykelkörkort! Drömmen att faktiskt ha en sporthoj att färdas med, ta sig lite "egentid" där hundarna kan få vara ute, inne eller kanske på "kollo" och driva runt med en hoj. Snacka frihetskänsla (stora ögon, hjärta, hjärta).

Kikade runt lite på alternativen, är ju helt ny inom mc världen men vill ha något sportigt, rätt lättkört och samtidigt något jag som liten tjej orkar parera och når ner lite på om inte annat.

Tror att jag hittat en "vinnare".

Så just nu ligger en del av planeringen på att kanske försöka fixa kortet i vår och om man nu endå ska drömma, dra en lite trip i sommar med cykel hade inte varit så tokig. Drömmar är faktiskt helt fantastiskt också, för där finns det ingenting som säger att dem är för stora - eller att dem måste vara relaistiska. En annan sak med drömmar - det finns ingenting som säger att dem inte kan bli verklighet.!