Kände för att skriva och uppdatera här på bloggen efter ett långt uppehåll och innan det en sporadisk period.

Ett längre inlägg om MT med Yanti resultat och reflektioner kommer inom kort. Även fuxfians framfart tillsammans med Janina.

Lite nytt tänk kring träning och kost och annat som är på G.

Stay tuned.

Har nog burit mig de sista dagarna. Fantastisk saknad och väldigt efterlängtad!

Fina pass på klubben med körning och ridning denna vecka..

Tre pass på gymmet där jag hållit mig till min nya plan men ursh vad jobbigt det varit. Tungt och nästan olidligt när jag ligger så lågt under deffen. Har ingen riktigt aptit men känner mig väldigt orkeslös.

Men trots detta: jag har avklarat mina tre inbokade pass denna vecka!!

Dag 5 på deffen lider mot sitt slut. Blir spännande att se vilken skillnad man uppnår och vart jag ska ta vid och fortsätta denna resa.

Trött i både kropp och knopp ligger jag och samlar kraft för kvällens sista punkter på min to do list.

Lite mat eller snacks i magen hade också suttit bra efter det sena gympasset.

Nya äventyr och förhoppningsvis nya möjligheter väntar. Väljer de positiva ur alla situationer och blickar framåt.

3 favoriter snurrar i högtalarna på repeat. Man får va så ibland ?

Njut av det lilla och andas in naturens härligheter!

Har sedan senaste inlägget haft "to much of overload" sen senast.

Två tuffa svängar på jobbet och en hel del saker som är på "g" i livet också som gjort att bloggen har helt enkelt inte priroiterats av flera olika skäl.

Det jobbrelaterade gick så pass långt att jag kände ännu en gång att "nä nu lägger jag ner med att dela med mig av min vardag". Det var ett sådant tillfälle som gjorde att jag slutade blogga regelbundet på min förra adress som jag trotsallt hade byggt upp under flera år, men till slut tog det för mycket energi gentemot vad det faktiskt gav.

Tänkte försöka dela med mig av utvärderingen av tightsen, har hunnit prova båda då dem dök upp under förra veckan. För och nackdelar med dem och vad jag anser om dem med kommentarer.

Kan i detta summeringsinlägg även påtala att jag påbörjat min "deff". Jag gör ett försök med den energi och motivation och ser vart det leder. Vanligtvis när jag velat tappa i fett har jag helt enkelt gått på en extremt låg kalori diet och därefter hittat ett slankare jag. Varken klokt eller speciellt givande men tillfredsställande för stunden.

Den här gången försöker jag faktiskt att göra "som man ska" fast med de möjligheterna jag har. Alltså, öka i proteiner, minska i kalorier men försöka se till att kroppen får näring att arbeta endå.

Utvärdering om detta kommer även att komma, men inte vid skrivandets stund. Behöver sova inför morgondagens prövningar och träning.

Ta hand om varandra och kom ihåg att du är värdefull för precis den du är!

En vän till mig postade ett "kedjebrev" på facebook med sluttexten "kopiera om du bryr dig".

För er som känner mig har ni kanske redan listat  ut att jag hatar sådana saker som sprids på sociala medier utan någon egentligen slagkraft eller att någon på vägen faktiskt bryr sig.

Just detta inlägg handlade om att man inte ska dömma någon som man inte har känt deras vardag, känslor eller annat utefter vad man ser. Jag kan absolut hålla med om mycket som stod i texten. Jag valde att kommentera men jag vägrar att sprida vidare.

Inte för att jag inte bryr mig, tvärtom fanns det massor i texten som jag håller med om, bryr mig om och är stark medpart i. MEN jag vägrar vara en i systemet, en i mängden när det i slutändan inte gör någon skillnad.

I kommentaren delar jag med mig av vissa saker jag upplevt. Ibland har jag funderat på att skriva en bok om min uppväxt, mitt bagage och mitt liv. Men vad som hållit mig ifrån och vad som kommer fortsätta hålla mig ifrån att dela med mig att skriva ner på "öppet fält" vad jag gått igenom är av två olika orsaker.

1: Jag är inget offer

2: Mitt liv, mina erfarenheter - inte hela världens buisseness

Jag är absolut inte hemlighetsfull på något vis, försöker heller inte var mystisk. Men jag känner någonstans att mitt privatliv är mitt privatliv. Dem som behöver veta exakt vad jag genomlidit vet det i olika grad utefter viktighet i mitt liv och nummer två. Det som är bearbetat - aldrig glömt finns ingen anledning att ventliera i all oändlighet.

Slutkontentan av detta inlägg är att jag är stolt över den jag är, har blivit och andas varje dag. Jag har mina skavanker, svagheter och absolut en hel del brister. Med med vart jag kom ifrån och med den grund jag hade att stå på har byggt upp den person, det liv och den känsla jag bär på de flesta dagar kan jag ärligt säga att jag är stolt.

Stolt att jag inte gav upp, stolt över att jag inte har blivit någonting annat än precis just den jag är.

Jag jobbar varje dag på att förminska mina svagheter, bearbeta det som inte är färdigt och ventliera det som behöver ventlieras. Jag är den jag är, alla kanske inte gillar det, kanske i vissa fall - ingen gillar den jag är. Men om så är fallet så får det vara så. För jag är den och det jag är, på grund av vad jag var på gott och ont.

MEN jag kommer aldrig nåonsin döma dem i min omgivning pga deras sätt att handla, vara eller agera utan bakgrund, förbehåll eller någon som helst grund. Jag kan vara brutalt ärlig och kanske ibland ha en gargong som vissa inte klarar av. Min åsikt är min åsik, rätt fel, bra eller dålig det är alltid upptill betraktarens ögon.

Jag har garanterat petat på börjnen som sover med detta inlägg då jag vet att det finns folk som önskar mig olycka, missöden och annat - jag tar gladeligen emot kritik som är befogad och konstruktiv med konkreta grunder. Jag är som sagt still in progress to be the most awesome i can be (missförstå mig rätt att jag har en viss ironi i mina inlägg i detta slag).

Men jag bygger upp mig själv från insidan och ut - men kom ihåg en sak, jag jagar aldrig empati men ibland kanske även jag behöver en lös tygel eller ett slackt koppel :)

Hade ett samtal med en god vän för drygt ett år sen om stil, kläder och ställningstagande gällande utseende.

Insåg när jag var i hemstaden med mamma förra helgen att jag inte har en aning vem jag är när det kommer till stil och kläder. Oftast har jag en rätt bra idé och tanke kring hur jag vill se ut och vad jag trivs i.

Förra året skulle jag nog säga att jag föredrog lite mer edge i mitt yttre. Illrött hår och en rätt kaxig stil.

Nu vet jag inte alls riktigt vad jag vill och hur jag ska klä mig. Kanske är det bara en fas eller att timmarna i arbetskläder har varit så många att de andra har fått lämna plats.

Känner för en förändring men det återstår att se vart allt landar.

Har haft ett mindre uppehåll från bloggen av flertaliga skäl och jag lovar att vid tillfälle försöka uppdatera vad som hänt sedan sist. Uppehållet beror på diverse konflikter och hinder i min vardag som helt enkelt har tagit all min kraft och energi.

Besökte Umeå i helgen efter tävlingen med hundarna var avklarad. Delar med mig mer om båda lite senare.

Första passet på gymmet igår efter 10 dagars uppehåll. Riktigt rutten känsla när orken inte räcker till att hålla mina fasta träningsdagar.

Försöker dock fokusera på att jag tog tag i det igår och är ett steg på rätt cäg igen. Skönt att låta musklerna jobba lite.

Anmälde mig även till hopptävling på min vapendragare - återstår att se hur detta ska gå!

Sittet med tävlingsterminen för djuren och försöker planera. Vet inte hur jag ska placera mina starter då rallyn snart innebär fortsättningsklass om allt går vägen och debuten av lydnaden - när är vi redo och vågar prova?

Här är min bästa vän och källa till lycka med på jobbet.

Fick precis en "flashback" av min tidigare blogg där jag alltid summerade föregående år och även gjorde en "målsättning" för kommande år. Väldigt spännande att se vart man landar när man lägger upp mål för kommande år.

Funderade precis på om jag skulle göra en, åtminstone för kommande år. Det finns absoluta höjdpunkter med 2015 men mycket mörkt, jobbigt och dystert också.

Finulade lite på't men bestämmer mig för att låta det vara osagt, vart jag är om 1år eller innan slutet av 2017 håller jag osagt än ett tag. Sen är jag kanske lite vidskeplig och rädd för att "jinxa" mina kommande planer. Men vi kan helt klart säga att det kommer kräva både det ena och det andra.

Det fyrbenta kommer få arbeta, jag kommer få bekänna färg och förhoppningsvis kommer upplevelserna för detta år att bli fantastiska minnen. Det jag vet är att stora förändringar snart ligger i fatet och att det blir spännande! 

Värmer upp för kommande tävling och dagsstatus på hundarna är följande:

Farock jobbar jag korta pass med då höglöpen sätter koller i huvudet på honom. Han arbetar fint trots att annat lockar, sitt framför har blivit bättre och momenten blir renare och renare - ser framsteg vid varje tillfälle.

Yanti: börjar förstå skillnaden på de olika kommandon som jag använder. Överambitiös som hon är blir det lite tilt till och från men det tar sig sakta med säkert. Andra passet idag börjar 360¤ vänster att ta sig men jag får vara lite aktsam på att hon sätter ner rumpan i vändningen vid avslut.

Hoppas helt klart på att vi hinner få en del fina pass under veckan och att vi kan prestera bra när det väl gäller. Det viktigaste för mig är trots allt att vi har roligt och att samarbetet stärks för varje pass.

Har valt att slopa "fot" kommandot helt eftersom att jag tillåter lite mer "svängrum" i rallyn än vad jag kommer tillåta i lydnaden och förhoppningsvis IPO't i framtiden.

Jag har sen en tid tillbaka känt mig väldigt vilsen i vem jag är och vart jag ska. Från att ha driftat runt i ett ingenmansland till att faktiskt börja landa på fötter igen.

För er som inte hängt med på hela historien så började allt årskiftet 2014/2015. Då sa min kropp ifrån och utredningen tog fart vart ifrån min smärta och begränsade rörlighet och styrka påverkades och kom ifrån.

I denna period blev jag totalt begränsad. Jag kunde varken rida eller sköta min häst och besöken på vårdcentral sjukhus och annat avlöste varandra för att hitta orsaken.

Det kom som en käftsmäll att jag som dåvarande 24-25åring kanske aldrig mer skulle få ha ett vanligt liv och definitivt skulle få lägga hästeriet på hyllan.

Jag har lyckats sätta mitt fokus på allt annat än mig själv under en längre tid och vågade inte ta i det faktiska problemet i rädsla för att förlora min identitet.

Hur sjukt det en låter, så är hästar, att vara en ryttare, tränare en stor del av den jag är. En stor del av min identitet.

Så nu nästan 1.5år senare har jag äntligen börjat hitta tillbaka, en väg tillbaka med vilja ork och lust för att fortsätta vara den jag var, växa och bli det bästa jag någonsin kan.

För er som var med innan allt rasade vet ni att hela 2014 var ett skitår också. Jag vill tro och strävar definitivt för att vända min negativa trend. Det finns massor av hållplatser jag ska avverka detta år och nästa år än fler. Idag drömmer jag stort.

Ett smärtfritt obegränsat liv där jag kan få vara precis den jag är!

Vi har fantastiskt väder och jag njuter alla stunder jag kan av min omgivning och naturen.

Puss!