Trillade in i en diskussion på "rallyforumet" om mästerskap och höga poäng för att få delta på SM.

Har funderat mycket på det förut och om jag missminner mig rätt har jag skrivit ett inlägg om hur lydnaden fungerade vilket är HELT absurt. Att man kan få en plats i landslaget men inte tillräckliga poäng för ett mästerskap där eliten borde göra upp.

Tänker att om man satsar på mästerskap borde det finnas specifika tävlingar som "gynnar" detta.

Kanske i form av någon sorts "poängsystem" där man på pallplats kan samla kvalpoäng?

På ett mästerskap oavsett om det är rallylydnad eller tävlingslydnad - än vilken gren man pratar om eller sport för den delen borde det ju vara Sveriges ELIT som delar på dessa tävlingar. Dem som utmärkt sig bäst på tävlingar och hanterar olika typer av motgångar, utmaningar, press, nervositet BÄST.

En bedömningssport kommer alltid vara en bedömningssport. Med det menar jag att en domare dömer efter sin bästa förmåga och "belönar" det denne gillar. Det är inte lönt att diskutera att baken är delad och man kommer aldrig stöta på en enighet som inte har några undantag.

När jag introducerades för rallyn (kommer från hästvärlden) var det för mig helt SJUKT att man öht kunde pricka en 100p runda. I dagsläget är det ingenting jag ifrågasätter men när man har tävlat dressyr vet jag att det är HELT omöjligt att man sätter en 10p på varje moment. Då rallyn är uppbyggt på ett helt annat sätt både när det kommer till moment, utförande och poängreglering ger det helt andra förutsättningar vilket jag tycker är fantastiskt. Många som kanske annars inte skulle våga sig ut vågar prova och vet att mindre misstag behöver inte betyda katastrof eller extre press utan kan vara "förlåtet" i sin helhet.

I forumet lekte jag med tanken om att man har kvaltävlingar med ett poängsystem på pallplatserna på utlysta tävlingar. Det skulle alltså betyda att den som är bäst för dagen vinner oavsett hur höga eller låga poäng denne har och får på så vis kvalpoäng. Det skulle innebära att 3st från varje tävling kvalificerar sig för nästa etapp för SM start. Vid visst antal poäng (föreslog 6) har man kvalat till SM.

Första plats: 3p

Andra plats: 2p

Tredje plats:1p

Det innebär alltså att man på minst 2 starter kan göra sig "färdig" för SM och på 6 tredjeplatser även där har gjort sig "färdig". Säg att man har 10st sådana "märkta" tävlingar utlysta som är placerad 5 på udda helger, 5 på jämna helger. Räcker inte det kan man ha ett uppsamlingsheat om antalet starter blir för få på ett mästerskap.

Tanken är absolut inte perfekt eller på någotvis bekräftat genomförbart, men jag tänker att det ger dem som vill tävla mästarskap en chans och enkelheten i att fokusera och planera. För dem som inte har mästerskaps drömmar kan man alltså i lugn och ro välja det tävlingar man föredrar och inte planera utefter dessa "merittävlingar".

Reglerna kan även vara striktare och man kan "förbjuda" eller hårddra vissa regler som på en vanlig tävling skulle tillåtas för att skilja äpplen från päron och samtidigt motivera dem i mästerklass att finslipa sitt utförande på ett konstruktivt sätt?

Lämnar mina tankar där och hoppas att ni fick både frågetecken och utropstecken av denna text. Tack för mig - glad nybörjare som tycker rally är en sport av glädje både på planen och utanför! :D

Hade ett samtal med en god vän för drygt ett år sen om stil, kläder och ställningstagande gällande utseende.

Insåg när jag var i hemstaden med mamma förra helgen att jag inte har en aning vem jag är när det kommer till stil och kläder. Oftast har jag en rätt bra idé och tanke kring hur jag vill se ut och vad jag trivs i.

Förra året skulle jag nog säga att jag föredrog lite mer edge i mitt yttre. Illrött hår och en rätt kaxig stil.

Nu vet jag inte alls riktigt vad jag vill och hur jag ska klä mig. Kanske är det bara en fas eller att timmarna i arbetskläder har varit så många att de andra har fått lämna plats.

Känner för en förändring men det återstår att se vart allt landar.

Debuten avklarad med lillepojk!

Skönt att börja hitta fragment från min gamla ridning trots att det är en bit kvar :-)

Hade en diskussion med min vän här i veckan om träningskläder. Upptäckte under gårdagens pass att mina freddy byxor har fått en odör trots att dem är nytvättade... riktigt tråkigt då jag gillat dem och dem inte är så välanvända.

Fick bli en beställning på nya. Nytt märke så blir spännande att se passform och funktion.

Har haft ett mindre uppehåll från bloggen av flertaliga skäl och jag lovar att vid tillfälle försöka uppdatera vad som hänt sedan sist. Uppehållet beror på diverse konflikter och hinder i min vardag som helt enkelt har tagit all min kraft och energi.

Besökte Umeå i helgen efter tävlingen med hundarna var avklarad. Delar med mig mer om båda lite senare.

Första passet på gymmet igår efter 10 dagars uppehåll. Riktigt rutten känsla när orken inte räcker till att hålla mina fasta träningsdagar.

Försöker dock fokusera på att jag tog tag i det igår och är ett steg på rätt cäg igen. Skönt att låta musklerna jobba lite.

Anmälde mig även till hopptävling på min vapendragare - återstår att se hur detta ska gå!

Sittet med tävlingsterminen för djuren och försöker planera. Vet inte hur jag ska placera mina starter då rallyn snart innebär fortsättningsklass om allt går vägen och debuten av lydnaden - när är vi redo och vågar prova?

Här är min bästa vän och källa till lycka med på jobbet.

Hade ju varit helt magiskt att få utöka mina drömmar och faktiskt ha två tävlingshästar inför nästa säsong. Om man får drömma stort skulle jag vilja ha skilla att rida de högre klasserna på och en unghäst att bygga från grunden.

Har hittat en alldeles lämplig som skulle vara perfekt att börja med nu för att sedan tävla nästa säsong.

Det gör ingenting heller att den har min favoritfärg och en av de absolut bästa linjerna jag vet.

#drömmerstort #hästärbäst #villhaaa

Fick precis en "flashback" av min tidigare blogg där jag alltid summerade föregående år och även gjorde en "målsättning" för kommande år. Väldigt spännande att se vart man landar när man lägger upp mål för kommande år.

Funderade precis på om jag skulle göra en, åtminstone för kommande år. Det finns absoluta höjdpunkter med 2015 men mycket mörkt, jobbigt och dystert också.

Finulade lite på't men bestämmer mig för att låta det vara osagt, vart jag är om 1år eller innan slutet av 2017 håller jag osagt än ett tag. Sen är jag kanske lite vidskeplig och rädd för att "jinxa" mina kommande planer. Men vi kan helt klart säga att det kommer kräva både det ena och det andra.

Det fyrbenta kommer få arbeta, jag kommer få bekänna färg och förhoppningsvis kommer upplevelserna för detta år att bli fantastiska minnen. Det jag vet är att stora förändringar snart ligger i fatet och att det blir spännande! 

Värmer upp för kommande tävling och dagsstatus på hundarna är följande:

Farock jobbar jag korta pass med då höglöpen sätter koller i huvudet på honom. Han arbetar fint trots att annat lockar, sitt framför har blivit bättre och momenten blir renare och renare - ser framsteg vid varje tillfälle.

Yanti: börjar förstå skillnaden på de olika kommandon som jag använder. Överambitiös som hon är blir det lite tilt till och från men det tar sig sakta med säkert. Andra passet idag börjar 360¤ vänster att ta sig men jag får vara lite aktsam på att hon sätter ner rumpan i vändningen vid avslut.

Hoppas helt klart på att vi hinner få en del fina pass under veckan och att vi kan prestera bra när det väl gäller. Det viktigaste för mig är trots allt att vi har roligt och att samarbetet stärks för varje pass.

Har valt att slopa "fot" kommandot helt eftersom att jag tillåter lite mer "svängrum" i rallyn än vad jag kommer tillåta i lydnaden och förhoppningsvis IPO't i framtiden.

Jag har sen en tid tillbaka känt mig väldigt vilsen i vem jag är och vart jag ska. Från att ha driftat runt i ett ingenmansland till att faktiskt börja landa på fötter igen.

För er som inte hängt med på hela historien så började allt årskiftet 2014/2015. Då sa min kropp ifrån och utredningen tog fart vart ifrån min smärta och begränsade rörlighet och styrka påverkades och kom ifrån.

I denna period blev jag totalt begränsad. Jag kunde varken rida eller sköta min häst och besöken på vårdcentral sjukhus och annat avlöste varandra för att hitta orsaken.

Det kom som en käftsmäll att jag som dåvarande 24-25åring kanske aldrig mer skulle få ha ett vanligt liv och definitivt skulle få lägga hästeriet på hyllan.

Jag har lyckats sätta mitt fokus på allt annat än mig själv under en längre tid och vågade inte ta i det faktiska problemet i rädsla för att förlora min identitet.

Hur sjukt det en låter, så är hästar, att vara en ryttare, tränare en stor del av den jag är. En stor del av min identitet.

Så nu nästan 1.5år senare har jag äntligen börjat hitta tillbaka, en väg tillbaka med vilja ork och lust för att fortsätta vara den jag var, växa och bli det bästa jag någonsin kan.

För er som var med innan allt rasade vet ni att hela 2014 var ett skitår också. Jag vill tro och strävar definitivt för att vända min negativa trend. Det finns massor av hållplatser jag ska avverka detta år och nästa år än fler. Idag drömmer jag stort.

Ett smärtfritt obegränsat liv där jag kan få vara precis den jag är!

Vi har fantastiskt väder och jag njuter alla stunder jag kan av min omgivning och naturen.

Puss!