Den tanken har jag funderat på många gånger. Om sanningen alltid är rätt väg eller om man kan skydda dem man älskar genom att låta sanningen finna sin egen väg?

Många djupa tankar med dagens tuffa motgångar. Min gympepp som jag haft hela helgen får nog ge vika idag. Får ta igen det imorgon - hälsan är viktigast och kärleken likaså.

När man tror att man står stadig men benen bara slås undan på mindre en ett par sekunder.

När höjden av rädsla greppar tag om själen och bara skakar den.

Precis så har min dag känns. Tänk om allt helt plösligt skulle ta en enorm vändning för oss båda - föralltid.

Den mentala stressen tog musten ur mig. Kan för tillfället andas ut - om än för en stund så är läget under kontroll.

Hoppas att detta inte återkommer och att medvinden börjar blåsa snart.

Började morgonen på fantastiskt vis med batteritorsk. Fick starthjälp av fd grannen och och även en skottad gårdsplan. Riktig lycka trots den dåliga starten.

En sväng i backen med gullenos i det fantastiska vädret.

Invigning på vår nya arena / stall med första spadtaget och nu vankas serier med mannen innan det är dags att ladda energi inför gymmet.

Lite bättre idag med några skavanker men inget som hindrar mig ?

Be nice to one and another

Började morgonen med kvalitetstid med min bättre hälft. Frukost och en promenad med hundarna i skidspåret i det fantastiskt fina vädret. Magiskt att bo här uppe med klarblå himmel och fantastisk vy.

Gymmet stundar och därefter blir det en tripp till Duved och hälsa på mannens arbetsplats och barnen i backen. Ett par åk i solen, andas djupt och njuta.

Kvällen består som vanligt av lektioner med mina onsdagsbrudar! Känns ofattbart att första spadtaget för vår nya anläggning tas på fredag klockan 15!

Älskar mina nya rutiner, känns bra i båda kropp och knopp och som att jag beslutsam rör mig mot mina drömmar mål och framtid.

Njut, lev och hitta balansen och lyckan!

Om det var igår, eller om det var dagen innan... Minns knappt vad som är vilken dag och vilken dag som är vad. Hur som, hade jag ett stort sug att skriva av mig om diverse saker, jo nu minns jag - i söndags i bilen på väg hem från Stockholm.

Först och främst ett problem som är överhängande när vi åker iväg över en helg sådär, så många saker man vill hinna göra - men alldeles för lite tid att hinna träffa alla, göra saker och faktiskt också ha tid att göra ingenting. Men denna helg var ju bröllopet huvudsaken och dit hann vi ju, även om fint folk - alltid kommer för sent!

Lilltigern hann vi se denna helg, vilket var efterlängtat och slå en kik på herr Karlssons nybyggda hus - och där kommer temat för detta inlägg. Drömmar!

Efter att ha gått på husvisning hos Jonas och Sabina började det definitivt spritta i flertalet kroppsdelar. Drömmen om ett hus (skrik som en fjortis och stora bokstäver OOOH MAAAJ GAAAD). Det bara bubblade över om drömmar, önskan och längtan om ett hus. Inte nu, absolut inte nu men en dag. Att faktiskt ha det huset, precis det huset man dröm om. Vi spånade lite på vägen hem på olika tillverkare, material och annat - jämföra vilka som kan erbjuda vad helt enkelt.

Men då vi båda vet att detta inte ligger inom närmsta framtid började vi istället prata om något vi önskar att göra i vår. Motorcykelkörkort! Drömmen att faktiskt ha en sporthoj att färdas med, ta sig lite "egentid" där hundarna kan få vara ute, inne eller kanske på "kollo" och driva runt med en hoj. Snacka frihetskänsla (stora ögon, hjärta, hjärta).

Kikade runt lite på alternativen, är ju helt ny inom mc världen men vill ha något sportigt, rätt lättkört och samtidigt något jag som liten tjej orkar parera och når ner lite på om inte annat.

Tror att jag hittat en "vinnare".

Så just nu ligger en del av planeringen på att kanske försöka fixa kortet i vår och om man nu endå ska drömma, dra en lite trip i sommar med cykel hade inte varit så tokig. Drömmar är faktiskt helt fantastiskt också, för där finns det ingenting som säger att dem är för stora - eller att dem måste vara relaistiska. En annan sak med drömmar - det finns ingenting som säger att dem inte kan bli verklighet.!

Denna helg dedikerades till min gamla trogna vän, Melike och hennes blivande man.

Vi åkte ner sent på fredagen för att finnas på plats till lördagens bröllop. Det var en tuff resa ner med riktigt skitig sikt och före, men tur nog hade jag privat chaufför som klarar av det mesta.

Under lördagen skulle det fixas med slips och present innan det var dags för brölloppet. Hann även träffa lille tiger en kortis på förmiddagen. Saknade fantastiska lilla barn!

Lokalen brölloppet hölls i var smakfullt inrätt och dekorerat, ett fint mottagande i entrén av brudens mamma. Vi hälsades välkomna av bruden och brudgummens anhöriga som stod på led i lokalen. Vi fick hedersplatser precis brevid bordet där brudparet skulle sitta.

En fin cermoni inleddes efter en stunds väntande och dansande med lite tilltugg på borden, Melike och hennes Kemal anlände till lokalen med turkiska trummor.

När första valsen var avklarad och jag smygfotat en del brast det. Alla känslor som denna kvinna jagade igång i mig var inte alls vad jag förväntat mig. Vår väg tillsammans, alla minnen, alla hinder som vi mött tillsammans, var för sig men delat med varandra bubblade upp till ytan. Mot alla odds, förmodan och mörker som funnits i våra liv stod du där. Vacker som änglarnas finaste ängel, tillsammans med din kärlek - som DU valt. 

Cermonin fortsatte och varvades med dans, mat och ett turkiskt band som spelade. Pratade med vänner och familj till bruden och hade min bättre hälft vid min sida under hela kvällen. Hade inte kunnat vara mer tacksam över att han delade detta med mig. På egna ben hade jag nog inte hållt ihop.

Det var så ofattbart vacker, sentimentalt och så fruktansvärt mycket kärlek. Jag har nog förträngt på många sätt hur nära du Melike står mig. Alldelens närmast hjärtat har du en fantastisk stor plats, och jag hoppas för allt jag är värd att du får leva lycklig i alla era dagar som Fru Yilmaz.

Tack för att jag fick vara med och dela denna fantastiska upplevelse med dig, min syster.

Så mycket kärlek, tårar, respekt och känslor - för dig, till dig. Jag älskar dig till mitt sista andetag Melike (Erdogan) Yilmaz.

Började i årsskiftet att arbeta på en liten klubb, med små begränsade förutsättningar för sin verksamhet men en enorm glöd. Fantastisk sammanhållning, massor av kärlek och driva beslutsam personer i fronten.

Jag har stormtrivs sen första dag, bemötandet har varit fantastisk och både kollegor, medlemmar och hästar berikar verkligen min vardag.

Denna lilla klubb, som är belägen i ett kostall, i en sluttning har lyckats ta ett enormt steg som påbörjas i veckan - vi ska få en anläggning!

Ett varmt stall, en stor ridbana och möjlighet till inackordering, teorisalar och andra lyxiga finesser.

Fas 2 i denna satsning är ett ridhus. Vi jobbar stenhårt för att detta ska bli verkligen men vi börjar med ridbana, stall och en ny plats.

Känner jag någon som har bra kontakter på tillväxtverket, företag som är villiga att bidra med expertis, tid, sponsring eller annat för våren klubb och Åre hästsport arena mottages allt detta tacksamt.

Känns helt magiskt att vi ska få ett riktigt stall!! Ungdomarna, de vuxna, vi som jobbar och lever för sporten och hästarna kan inte annat än jubla och samtidigt lägga in en högre växel. Det händer verkligen!