Som jag nämnt tidigare har senaste månaden var mer än för mycket på så många plan.

Ekonomiskt, känslomässigt, fysiskt och psykiskt.

Helgen som passerade gav en viss paus i kaoset när vi i gosa vänners lag styrde kosan mot Köpenhamn.

Resan var en alla ? present från min karl. Helt klart uppskattat, fint väder och massa skratt tackvare guldklimpen. Majoriteten av sällskapet fick vara sjuka så tyvärr många timmar på hotellrummet och en väldigt begränsad upplevelse. Trots det, glad att vi åkte, tacksam för pausen. Fick även besöka ullared för första gången i mitt liv (!!) Begränsad tid på ca1 timme så en ärlig upplevelse fick det dessvärre inte. Stolt över mig själv att jag endast inhandlade ett headset till mig själv och inget onödigt. Nästa gång kanske man har mer tid och kan unna sig lite lull-lull och fynd!

Tårarna flödade friskt idag, ventilera. Försöker andas, kravla mig fram till lördag där nästa paus kommer. 1 vecka i Marocko väntar med hela familjen, 10 st blir vi som åker totalt. I allt som konstant stjäl energi, lust och ork känns det fantastisk att få spendera tid med familjen. Oj vad jag längtar efter mamma!! Att dessutom släppa alla måsten och få åka på en "skämma bort resa" utan att öppna plånboken - det är nog exakt vad jag behöver just nu.

Ett steg i taget, igenom april ska vi på ett eller annat sätt. Hoppas att saker och ting vänder snart, lite medvind och positiva besked eller framgångar vore välkommet.

Puss!

Väldigt segstartad.. alla motgångar som varit sista månaden börjar ta ut sin rätt och jag känner mig trött och seg.


Idag är återbesöket, första prognosen visade på stor förbättring men inte frisk, väntar på uppdatering om min ?

Lyckades äta en bra frukost med mitt nya kasein, börjar smått med 1-2 shakes per dag beroende på hur kosten ser ut (en igår en idag - so far). Smaken är väl okej om än jag har svårt för syntetisk smak... ger det ett försök och om magen inte ballar ur så får jag helt enkelt härda.

Lyckades ta en vända på eljusspåret med de fyrbenta. Ca 45min på 4.5km rätt okej men stökigt när dem måste vara kopplade. Hade tänkt mig 6.6 rundan men vågade inte chansa där jag inte hitta och gå vilse igen så safeade lite.

Provade även utegymmet som tillägg och njöt av solen. Får se vad kroppen tycker om det.

Till mitt missflyt fick jag även en bot på 1000 spänn när jag parkerade utanför jobbet. På avsedd plats... surt, får se om jag får någon ersättning för detta eller hur det tar sig. Fattig kommer jag vara ett bra tag framöver iaf. Men men, ser de små sakerna och försöker njuta av solen, det måste vända till slut.

Har den senaste veckan trots en massa jobb haft spännet mer hopp och mindre dippar än förra där jag grotta ner mig i misären.

Vet att det vänder förr eller senare och att det blir bättre men just nu känns det oändligt långt bort. Igår var en fantastisk bra dag.

Bra hundträning, härligt väder med fint sällskap som rundade av i bästa tänkbara sällskapet.

Idag en sämre dag, lätt att komma till tårar och inte alls någon balans. Känslor överallt och en uppgivenhet och hopplöshet.

Hoppas jag vaknar upp till en bättre morgon och att kommande vecka bjuder på goda besked och lite medvind. Hoppas det kan vara min tur med lite mindre fraktioner.

Från att vara helt slut och tom har det vänt och de senaste dagarna har känslan av att vara tom ersatts med känslor. Ilska, extrem sorg och kopiösa mängder tårar. Vissa förklarliga och vissa helt ur sin kontext.

Stölden och inbrottet svider, skrämmer mig och det ligger en stor sorg i botten där. Alla bilder, halva livet är bestulen med fina minnen som jag aldrig hann förstora eller föreviga. Så om någon av er har bilder på djuren eller andra i ursprungsformat vore jag tacksam om ni ville skicka dessa. Tänker mig att i vårt nya hem pryda väggarna med det bästa i mitt liv.

När orken finns så drömmer jag en hel del om vårt nya boende, stora förändringar och känslan av att verkligen ha ett hem är påträngande och så efterlängtad.

Hoppas att orken räcker till att under kommande vecka kunna komplettera anmälan och skaderegleringen. Vågar dock inte ha fler stora förhoppningar då jag vet att vissa dagar är rena rama bergochdalbanor.

Första passet efter händelsen. Inte alls redo varken fysiskt eller psykiskt. Arg ledsen och frustrerad och inte alls i balans. Tyvärr har jag inte råd att vara hemma om än det är vad jag önskar. Kommande utgifter och redan befintliga tar ut sin rätt.

Bara bita ihop och göra det bästa av situationen. Tillbaka på brottsplatsen kanske är bra i bearbetningen och acceptansen.

Återstår att se, här är jag och än så länge andas jag.

Rakt in i hjärtat tog det.

Har nog aldrig haft en sådana lång väg upp till ytan som just nu. Och där finns du, lite extra och lyckas någonstans ge mig kraft att fortsätta andas. Tack för att du finns och är min bästa vän. Min Emelie.

Då har vi lyckats bränna av vår andra start i lydnaden. Denna gång var det nynäshamns bhk som var arrangören. Nytt upplägg, andra tävlingsledare och domare. Minns inte om jag publicerat något inlägg från första starten som Roslagen arrangerande i Norrtälje.

Med två tävlingar i ryggsäcken har jag massor av stjärnor och plus att ge till Roslagen som arrangerade den första tävlingen där vi trots en massa lajbans, nerver och bus fick fina vitsord och en härlig energi. Denna tävlingsarrangör/arrangemang var strikt, stelt och inte alls så välkomnande eller uppmuntrande vilket kändes trist. Fick en dålig start på uppvärmningen men samlade mig och fick till en hyfsat bra start. Lånad apport denna gång, som var en av de största misstagen förra starten.

Lyckades även denna start att nolla ett moment, förra gången var det fjärren, idag var det apporteringen som blev tokig. Trots detta ca 24p mer totalt och bedömningen var betydligt mycket hårdare. Så träningen vi lyckats göra, har gett resultat om än vi har en bit kvar.

För er som känner mig väl har den senaste perioden var påfrestande på så många olika poster, stor ekonomisk förlust, diverse privata angelägenheter och missöden och det värsta jag genomlidigt och fortfarande tär kroppsligt och psykist. Att vi öht tagit oss till start är ett under och att vi lyckats prestera relativt var nog räddningen.

Motgångarna som står på mitt bort just nu är tuffa, överjävligt tuffa bitvis. Ni som vet, ni vet, och ni andra får vänta tills jag orkar eller vill prata om det. Just nu försöker jag hålla huvudet över vattenytan och inte drunkna. Allt vänder till slut, men min tur har varit slut länge.

Tävling 1:

Följsamhet 5

Inkallning 7,5

Sitt under marsch 6

Apportering 5

Fjärrdirigering 0

Hopp över hinder 6

Helhetsintryck 7

"Ljuvlig hund, härlig energi, tyvärr ofokuserad mellan momenten"

Tävling 2:

Följsamhet 6,5

Inkallning 8,5

Sitt under marsch 8,5

Apportering 0

Fjärrdirigering 8,5

Hopp över hinder 7

Helhetsintryck 8

"Går ifrån förare"

Tillbaka till tävlingen - tack för support och stöttning för alla inblandade.

Försökte mig på att träna fasthållande på apporteringen lugnt och stilla inomhus under gårdagen. Tog fram smaskig belöning för att kunna belöna stort när hon fattade vinken men icke. Damen låste sig helt på godsakerna och kunde inte alls fokusera på uppgiften. Jag blev både upprörd och frustrerad. Avbröt mitt i kaoset innan det skulle bli än värre än vad det redan var.

Vaknade på en bättre sida idag och tanken slog mig i väntan på mannen efter lunch att träna på bubblan.

Tog ut fröken på parkeringen och jobbade stenhårt på att hitta bubblan. Riktigt fint arbete och fokus från damen. Gick in i butikerna och kikade på lite saker och inhandlade en träningsväska till fröken. Tanken slog mig att träna mera på apporten, sagt och gjort.

Ingången fungerar hyfsat men sättandet fungerade sämre men farthållande blev bättre. Ska försöka nöta vidare på detta och hoppas att vi får ihop en bättre helhet i momentet en sist och att vi kan samla poäng på andra saker som vi annars är bättre på. Känns spännande men lite nervöst inför helgens tävling.

Skönt med lite träningsvärk från gårdagens pass. Imorgon är det dags igen och kvar på hundfronten idag blir lite fjärr innan jobbet. Hade hoppats på en promenad med djuren och min kärlek men tiden räcker dessvärre inte till.