Gårdagen känns som ett töcken..hela dagen flyter ihop. Snabba beslut, ångest rädsla och lättnad. Sov värdelöst hela natten, vakade över lite vågade inte slappna av.

1000ggr cred till min magiska man som fanns vid min sida igår. Obeskrivligt.

Tränongsabstinensen tog över idag. Vågar inte slappna av och släppa henne ur blicken men måst samla energi.

Min finaste

Testade mina gränser igår igen. Skippade gymmet och red istället. Hoppade till och med. För er kanske det är en självklarhet att kunna göra vad ni vill ni vill och hur ni vill.

Men sedan min kropp gav upp får jag verkligen hushålla med energi, kraft och planera mina prövningar.

Domningarna i högerhanden gjorde sig påminda i helgen. Kände hur marken under mig försvann, orkar jag att börja om en gång till från noll?

Har hittills inte blivit värre. Ingen påminnelse varken igår eller idag så det kanske var något övergående?

Lyckades med en avklivning på hoppträningen också. På gott och på ont. Bra att veta hur mycket kroppen klarar av i dagsläget men hann även bli orolig att det skulle trigga något katastrofalt också.

J skötte sig bra, finns mycket potential i ponnyn men mindre ork och och kraft. Skönt att känna det själv för att sedan kunna lotsa eleverna till att rida honom rätt.

Står här och väntar och hoppas på att få åka hem med knytet. Snön faller, fantastiska natur. Ge mig styrka och kraft när vardagen vacklar.

Har inte kommit på hur man delar filmer här om dem inte finns på Youtube men en träningsfilm från gårdagens lydnad finns på IG om inte annat ?

Det tar sig med lille fröken, fria följer har blivit så mycket bättre. Kontakt och störning har hon verkligen gjort framsteg i. Upplever även att positionen var något bättre igår jämfört med förra veckan.

Tränade lite på ställande under gång idag, helt klart en förbättring!

Försöker hålla modet uppe trots motgången som vi står mitt i. Men jag vet att får vi bara chansen är det dags att visa vad vi går för. Min vapendragare och bästa vän.

Vill verkligen komma vidare i vår träning och få visa världen vilken fantastisk dam jag har i kopplet i livet och har vid min sida! Detta år - dedikerad endast till Yanti ?

Har sen jag varit liten drömt mycket, önskat och hoppats på vissa saker i livet. 

För ett par år sedan gick jag en kurs för Ola Wallström där han pratade om drömmar och mål. Han menade på att tar man sig tiden att drömma - varför inte drömma stort. Han påpekade även att drömmar inte behöver vara realistiska - just för att det är drömmar.

Jag önskar mig iallafall en framtid där min kropp får var hel - där jag för hålla på med hästar obehindrat.

Sen har jag en massa andra fina drömmar, om ett stort hus, eller kanske snarare en gård med allt jag kan tänka mig för en massa olika mål och ambitioner.

En del av mig vill dela med mig av allt detta till er som följer mig på min blogg, en annan del vill verkligen inte det. Dels för att då kan det bli verklighet att misslyckas om jag inte tar mig dit. Andra delen för att jag har människor i min omgivning som verkligen önskar mig motsatsen, som förmodligen önskar att jag får lida - misslyckas med allt jag gör och tar mig an. Det känns så i allafall. Kanske aningen tråkigt och mörkt just det sista. Men det känns verkligen så.

Som att alla mina motgångar och hinder på vägen faktiskt är någon eller några som önskar mig denna olycka och lyckats dra detta till mitt liv. Jag vill dock inte låta dessa människor ha makten över mitt liv, min framtid eller mitt mående.

För att bryta bubblan och faktiskt hålla huvudet ovanför vattenytan de dagar mörkret tränger sig på väljer jag att drömma stort.

Fina tävlingshästar, en fin gård, tillsammans med min bättre hälft och våran flock. Det är mina drömmar och jag tänker drömma stort så länge jag orkar andas.

Ta hand om varandra och kom ihåg att önska någon annan olycka straffar sig alltid i slutändan och är inte värt det. Så till och med de som jag inte har en uns över för, väljer jag att inte önska olycka utan bara låta dem styra sitt öde själv. Hittar dem lycka, framgång och balans - grattis. Om inte, då är det så.

Hoppas att klumpen i magen och sinnet lättar något lite längre fram, försöker hålla modet uppe och distrahera mig med mer verklighetsflykt tills det vänder.

PUSS.

Ibland måste jag dämpa min saknad och ångest över att inte ha min finaste nära mig med något annat.

Försöker hålla mig sysselsatt men ni som vet känslan av att hittat den, men inte kunna ha den finnas alltid med i bakhuvudet.

Jag har lovat mig själv att inte ta hem henne fören jag vet att jag aldrig mer behöver låna ut henne igen. Så av den anledningen har jag funderat på att ta på mig ett projekt för att se om kroppen håller men inte investera så mycket känslor som min klippa innebär.

Här är en kandidat som verkligen fångade mitt intresse.

Fick just meddelande om att min största kärlek i livet tävlar idag.

Första starten gjord med en andra placering på 66%

Hjärtat värker av saknad av min skatt men jag vet att hon har det så magiskt bra där hon är. Och snart, inom denna livstid ska jag vara så stark och frisk i min kropp att hon får bo hos mig igen. Men tills dess - rocka på tjejer och fortsätt med det ni gör.

Håller tummarna för andra starten i EM.

Hoppas det är okej att reposta!

Gårdagens pass på gymmet var ingen större hit. Kände mig jätte svag på OH pressen och börjar tvivla på min teknik i marklyft. Utförde alla set och repetitioner. Hoppas att det beror på förra veckans "förkylningssväng" och oron och inte att jag närmar mig en platå.

Fick träna igår istället för i måndags pga hälsa. Vet inte om jag ska träna ikväll eller imorgon. Fredag ska jag träna som vanligt. Lite oklart eftersom det förstör schemat hur som och båda dagarna blir efter stallet (sent).

Återstår att se men ställer för att ha möjligheten båda dagarna.

Börjar bli tungt nu, men kämpar vidare.
Tänker mig att jag ska träna regelbundet ett tag till innan jag lägger till övningar, kondition och går in i "deff".

Snart dags för jobb nr2 för dagen!

http://www.youtube.com/watch?v=I8cOq7YWXys