Blir ibland alldeles trött hur fort mina drömmar och mål förändas. Att jag ena sekunder tänker långsiktigt och realistiskt för att i nästa stund slitas med starka impulser.

Ena sekunden tänker jag att jag vill tävla mästerskap med mina fyrbenta. Bygga en stadig karriär och klättra i yrket. Sadla om till familjeföretagandet, och i nästa sekund fylla min resarådra med upplevelser och minnen. Upptäcka världen och göra något helt annat.

Jag har alltid varit väldigt driven och ambitiös i det mesta jag tar mig för men när jag känner mig begränsad eller att jag sitter fast kastar jag fort loss. Jag kan inte påstå att jag tröttnat eller ledsnat men frågan om livet kan ge mer om jag bara vågar ekar till och från.

Stanna upp, söka motivation eller kasta loss och finna den på vägen är ett svårt vägskäl.

När jag studerade personlig utveckling och gick kurs för Ola Wallström sa han något klokt. Om du ändå tar dig tid att drömma - varför inte drömma stort? Drömmar behöver inte vara realistiska. Du väljer din attityd till hur du bemöter dina drömmar.

Får ta mig en funderare om jag ska följa med på tåget och kanske kasta loss på en dröm. Se andra delar av världen och livet då utmaningar alltid lockat mig.

Påståendet ovan har jag upplevt tidigare och extremt mycket genom människor i min omgivning. Jag har reflekterat, analyserat och tror jag kommit till en slutsats.

Att vara snäll lönar sig inte kanske är ett hårt uttryck. För när man är snäll, får man det tillbaka - eller hur?

Bemöt andra som du själv vill bli bemött. Hm, ja om man hade ett samhälle byggt på medmänsklighet och laganda kanske det skulle fungera.

Om jag är snäll, kan jag sova med gott samvete. Sant - men besvikelsen av att bli uttnyttjad svider ändå lika hårt.

Därför tänker jag så här. Har gjort ett bra tag men fått en realitycheck och käftsmäll nyligen och därav ventileras detta i skrivandets stund. Om jag är snäll mot dem som förtjänar det, rättvis och stor så kanske jag slipper besvikelsen av orättvisan och kan sova gott?

Är jag hjälpsam och vänligt inställd till människan i ursprungsläge kan jag stå för den jag är. Om jag sedan märker att mottagaren endast agerar i egenvinning och ej uppskattar min hjälp, tid eller vänlighet övergår jag till att vara saklig och rak kanske jag skadas mindre i processen?

Snäll däremot, tänker jag hädanefter vara mot dem som förtjänar det. Som visar uppskattning och agerar vänligt och hjälpsamt i ursprungsläge.

Om någon i min omgivning läser detta och uppfattar att jag ändrat beteende. Fundera på om det finns någon grund hos dig som gör att mitt beteende förändrats. Fråga för oavsett så kommer jag vara rak och ärlig om varför jag förändrat mitt.

Detta inlägg ligger det absolut en besvikelse i. En frustration och även en ilska. Jag har tröttnat på blodiglar som medvetet suger musten ur sina medmänniskor.

Besviken, irriterad och framförallt väldigt illa berörd. Falska äckliga helvete.

Jag må va liten men tro mig det kommer komma mer än bara rök ur den lilla draken..

Spräckte skärmen på luren i frustration och besvikelse. Ursh vad mycket fula ord jag vill rabbla. Kanske borde fly landet ändå?

Avslutade morgonen med en långprommis med schäferpojken och kryper nu isäng. Han är bra fin han. Nya rutiner på arbetsvecka hell yeah!

Imorgon blir första arbetspasset sedan olyckan. Jag som vanligtvis längtar till mitt jobb känner en stor bävan och klumpen i magen växer. Dels för att jag kanske inte klarar det rent fysiskt, och sen allt vad det innebär att återgå till arbete utöver. Jag har försökt nå min arbetsgivare av flera anledningar tyvärr utan framgång.

Ligger i soffan och tittar på min man som organiserar bland papper, kvitton och räkningar. Att något så enkelt kommer bli så svårt inom en allt för snar framtid är rätt skrämmande.

Njuter av det jag har och i allt vad det innebär. Ta inget för givet och försök att uppskatta varje sekund som ges innan det är borta.

Rastlös sysselsatte jag mig med lite kladd idag. Går och funtar på om jag kommer orka träna hund innan jobbet imorgon eller inte. Motovationen är låg, pressen hög.

Åkte till Uppsala för hundträning under em. En större samling ekipage och tre nya ansikten på plats. Två tjejer med boxer vilket gjorde ett boxerhjärta lite större. Fina skrynkeltrynen!

F skötte sig momentmässigt bra, måste filas på Framförgående men övriga moment börjar bli riktigt trevliga. Stood my ground igen och höll mig till min plan att bygga vidare på en god relation men rättvisa grunder. Övriga tillvägagångssätt fick passera hörselgången och lätta på motsatt sida.

Humöret på herrn var totalskevt och han var riktigt bitter, grinig och otrevlig. Jag agerade sakligt och ignorerade att han måste vaknat på fel sida. En dålig dag kan vi alla ha.

Skulle dock behöva fylla på positivtränings energi snarast. Målet känns långt bort. Kanske har jag en dålig dag eller så är det oxidativ stress som kommer krypande. Tåls att fundera på.

Fick en hälsning från norr och min rödhåriga kärlek. Skilla fick snussa hund vilket är något hon älskar. Är så facinerad att ett så stort djur kan ta sådan hänsyn till något så litet i jämförelse och anpassa sig. S snusade och kliade lilla randig och i gengäld så fick skilla nytvättade öron.

Saknar mina tjejer i norr men det glädjer mig att dem har det bra och det gör mig så lycklig när jag får bilduppdateringar!

Tur Z kan lugna mig och H hålla mina fötter på backen när jag svävar iväg och saknaden blir för stor.

Köket har börja komma iordning uttryckte mig lite snyggt "Skorpan, jag ser ljuset" igår när vi monterade näst sista skåpet. Kakel, lister och lite småfix så är allt klart hemma hos mannen. Hoppas att vi hinner ställa iordning klart så det är ett riktigt hem innan det är dags att åka.

Första frukosten vid matbordet började morgonen efter en massa mys. Tänk om alla mornar kunde starta så underbart!

Hund promenad och levererat båtgrejer så blir det middag och bio som fyller kvällen.

Hem till ön för att svida om inför kvällen, känns lite som att jag borde do the extra. Kind a special but do now how much extra i should give it. Blir lite blyg sådär.

Men fantastiskt, lyckligt, och the time of my life good and bad.

Mardrömmar, stress och sov oroligt men att vakna brevid min man gör allt så mycket lättare. Den här utsikter gör inte saken sämre!

Har alltid skämtat om att fastna i en hiss vore ju inte så farligt. Trots att jag är klaustrofobiskt lagd.. Har vid ett flertal tillfällen varit stöttning till brandkåren vid hissöppningar där utsatta personer fastnat och får panik över att luften skall ta slut eller att hissen skulle falla ner i schaktet..

Efter att maten anlänt skulle Hilja rastas och Farock hämtas in. Lyckades släpa med en mycket sömndrucken man på en kort promenad med hundarna och sällskap. Givetvis olycksfågel som jag är så drabbas vi av elektroniska problem. Hissen stannar mellan två våningsplan.. Både min och H's telefon ligger kvar i lägenheten... Efter att ha lyckats väcka grannarna dyker jouren upp ca 1h efter vi påkallat uuppmärksamhet.

I sådana lägen saknar jag mina grabbar och tjejer på södertörn. Dem är effektiva, korta utryckningstider och alltid behjälpliga.

Ingen större skada skedd och jag är glad att jag lyckades mota bort ångesten.

Hädanefter kommer jag hålla mig borta från alla fina betydelsefulla människor då vart jag än vänder mig drar jag med mig olyckan.