Mitt icke existerande bloggande har en förklaring. I början av veckan hände det som inte får hända. Jag tappade kontrollen över fordonet jag brukade och krockade. Ingen större skada skedd än ett trasigt fordon som åker till kyrkogården. En chockad förare, skakad hund och ett par timmae på Karolinska. Inget brutet men en wiplash skada kan jag numera lägga till i journalen. Återkommer och uppdaterar när jag mår bra och orkar med. Jag mår okej med tanke på omständigheterna.

Stort ämne men tänker försöka hålla mig kortfattad. Jag vet att alla människor någon gång jämför sig själv med någon annan. Gällande relationer, prestationer, ytligheter eller bedrifter. Men, jag blir så lycklig när stöter på det i min vardag och saken, personen eller händelsen gör en "selfkill". Han som var så framgångsrik, hon som var så snygg, den som var så lyckad faktiskt visar sig sakna kunskap, personlighet, eller övrig framgång. Inte ur en elak vinkel utan mer ett konstaterande. Ingen är perfekt, och lilla jag kanske har en massa fördelar, styrkor som dem aldrig kommer ha, ta del av eller uppleva och uppnå.  

En självboost utan en massa förändringar. Alltså ett kvitto på att den jag är, i vissa anseenden, tillfällen eller bedrifter faktiskt duger och att jag kan vara stolt över mig själv!