Dress up to feel better. Det kanske inte räcker hela vägen men det blir åtminstone lite lättare. Transporten med min skatt borde passerat Sundsvall vid det här laget. Bara sista biten kvar. Bjuder på en "faceit" och mina ljuvliga gula byxor!

Idag kom den dagen som för länge sen skulle innebära en lättnad. Jag tog ett osjälviskt beslut och satt min röda fuxfias välbefinnade först. I det beslutet innebar något jag aldrig trots lång tids funderande kunnat förbereda mig på. Hon har checkat ut från stall W. Flyttat från Stockholm och för första gången sen hon klev av Greens transport för nästan 5år sen lämnat mina vingar. Hon kommer under en obestämd tid bo i Umeå hos en av mina närmsta vänners beskydd. Jag ska för första gången på 9år vara utan egen häst. Inte för att jag vill, utan för att min förbannade kropp hars gett upp. Den kastade in handduken och signade ut.

Nu är det dags att ta fram djävulshornen och placera den i ett fungerande stadium för resten av mitt liv.

Min älskade fantastiska stjärna förtjänar tid, kärlek, aktivitet som jag i dagsläget ej kan bistå med.

Mitt hjärta har stannat och hoppet runnit ur timglaset. Jag vet att jag kommer överleva men just idag har min gnista slocknat och min glädje flugit bort.

En hemsk dag, det värker och smärtar och tårarna fyller mina ögon i vågor.

Min "one in a million" får flyga utan mig tills vi kommer tillbaka med storm och besegrar tvivel och alla drömmar med bravur ska nås.

För er som stöter på henne - pussa min stjärna från mig. Finaste vännen lova mig att älska henne varje dag tills jag kan ta hem henne igen.

Nu rinner tårarna så jag knappt kan svara. Adjö så länge.