Det här inlägget kommer även det handla om hundträning. Men när rubriken föll på sin plats inser jag även att den berör så mycket mer.

Att stå för det man gör, det man är, eller det man säger är något jag värderar högt hos mig själv och i min omgivning. Reflektionen kommer i grund och botten till sin ytterlighet när det kommer till att träna djur.

Vilken typ av ryttare, tränare, förare vill jag vara?

Vem vill jag vara som person och vad står jag för?

Under mina år som instruktör blev jag ofta ifrågasatt om mina metoder. Min yttersta målsättning var att lära ut en ridning som gynnar eleven långsiktigt och som ger hästen bästa möjliga förutsättning att hålla fysiskt och utföra övningen korrekt.

I hundvärlden har jag ett par förebilder sen tidigare som tyvärr inte kunnat vägleda eller
dagligen inspirera mig sen flytten. Mitt gamla träningsgäng och mina mentorer blev otillgängliga pga avståndet. Jag har en handfull människor att rådfråga över telefon men det räcker inte till. I Stockholm har jag känt mig vilse i detta forum. Det gäng som varit i mitt tycke passande har jag pga arbete inte kunnat träna med. Sällskap och stöttning har funnits men inte i samtliga forum. Tjänstehundsbiten har varit övermäktig och "det här är jag" otillgängligt.

Resorna många, inspiration, kunskap och rutin har funnits på längre avstånd. Jag är långt ifrån fullärd, för er som läser jag är högst medveten om min ringa kunskap och obefintliga rutin.

För drygt en månad sen fick jag en käftsmäll. Av en person som då var oviktig men som påverkade mig enormt. Som uttryckte sig hårt. "Du är orättvis och ojuste". Sen med frågan "Tror du på ditt träningssätt och är du bekväm med vad du bedriver". Det första gjorde mig ledsen. Drt andra, rädd. Om det är något jag faktiskt vill ha om mig även om jag är amatör och nybörjare är det åtminstone att jag är rättvis, just och bedriver det jag tror på.

Mitt sätt att vara, träna, utbilda och utvecklas har därför ändrats radikalt. Verktygen att lyckas med detta har börjat falla på plats och handboken är mottagen med förbehåll om guide när det tjärvar.

Jag vet att jag har en lång väg framför mig. Att jag kommer bli ifrågasatt, bortvald och kanske utstött i vissa anseenden för att jag väljer en ny väg. Det skulle låta högfärdig att säga att jag väljer min väg. För jag är inte först och kunskapen är inte min i ursprung. Men jag vet att resan är min, resultaten är mina om än tackvare någon annans riktlinjer.

Jag vet också att när jag sticker ut hakan kommer jag göra det med stolthet!

Blev lite riktat hund men rätt generellt livsvinklat inlägg. Kommer mera hund strax!

Stay true, to be you and you only.