Nya övningar...

Ställ dig mot en dörr och håll huvudet stilla. Föreställ dig att du ser en urtavla hängande på vägen. Din uppgift är att titta på nummer 2, 4, 8 och 10 endast genom ögonrörelser. Detta upprepas några gånger.
Ögonrörelserna gör att några djupt liggande muskler i nacken tränas.

Tag ett steg fram och genomför följande rörelser.

Böj nacken sakta framåt och sedan tillbaka.

Dra in hakan och böj nacken sakta framåt och sedan tillbaka.

Böj nacken bakåt och titta upp i taket och sedan tillbaka.

Luta huvudet mot högersidan och tillbaka.

Fixera blicken på en punkt rakt framför dig i ögonhöjd samtidigt som du utför rörelsen.

Luta huvudet mot vänstersidan och tillbaka.
Fixera blicken på en punkt rakt framför dig i ögonhöjd samtidigt som du utför rörelsen.

Vänd huvudet mot höger så långt bak du kan och tillbaka.

Försök att följa en tänkt linje i ögonhöjd.

Vänd huvudet mot vänster så långt bak du kan och tillbaka.

Försök att följa en tänkt linje i ögonhöjd.

Nackmusklerna kan även tränas genom att en mjuk boll hålls emellan pannan och väggen medan bollen rullas i cirklar.

Efteråt kan bollen placeras emellan bakhuvudet och väggen och rörelserna ovan repeteras.

Tränade hund igår kväll tillsammans med min coach och mentor samt med moraliskt stöd och assisterande störning. Ny miljö och snäppet vassare fas.

Schäfer pojken skötte sig fantastiskt!! Så mycket svåra saker som han efter många om och men lyckades överkomma och kliva över och prestera från. Platsliggningen drogs till sin spets och därefter blev det samtliga moment inför provet i lydnaden förutom hinder som tragglades. Jätte fina framsteg och en fantastisk arbetslust, känsla och prestation. Lyckan var fenomenal och inkallningen finns att se på IG för den nyfikna. Lycka, tacksamhet och glädje somnade jag med ett leende på läpparna.

Pået igen idag startade vi morgonen med 35min cykel och därefter styrde vi mot Uppsala. En blandad kompott, många framsteg och några bakslag. Smärtan är för hög för att gå in på detaljer nu. Men summeringen blir trots allt att jag känner mig sänkt och ifrågasatt. Jag vet att jag varken besitter mer kunskap eller erfarenhet än de övriga på plats. Men det sårar mig att ett träningssätt som bygger på förståelse och breda grunder ifrågasätts och smulas.

Jag har hittat ett träningssätt och metoder som jag kan stå för, som jag tror på och har full tillit att det är vår väg att gå och ändå blir det smulat. Gårdagens high ligger idag på low, low. Vilket är tråkigt. Jag önskar vi hade mer tid, men jag hoppas, ber och önskar att allt vårt arbete kommer ge utdelning i den grad att vi klarar oss. Om det finns en högre makt är det min primära önskan.

Nu blir det att inta en position som är genomlidlig och agera moraliskt stöd. Söka lite tröst i långnosarna och mannen för att kravla upp igen. Saknar min fröken lite extra just nu.

Need to suck it up, bring my A game and show the nonbelivers we can and will succeed.

Min klippa, min bonusbror och lycka. Tack för att du finns och stöttar, hjälper och räddar mig när orken, kroppen eller kraften tagit slut.

När det är dags kommer du få tillbaka tusenfallt för allt du gör. Kärlek i massor!

Började morgonen på bästa sätt i alla kategorier. Frukost med mannen innan han jobbet kallade. Jag och duon fastnade i lite mysmode efter att jag la mig för att bromsa illamåendet och huvudvärken. Därefter bar det av till dagis för att låna cykel och lämna röda för en cykeltur med lillepojken.

35min cykeltur och debuten avklarad
Återlämning, planering och upphämtning innan Uppsala och hundträning kallar.

Hälsostatus i skrivande stund: tom i bollen men inga större känningar ännu. Förhoppningsvis räckte vilan för att hålla ihop en stund åtminstone!

Rubriken kommer vid detta inlägg belysa något fantastiskt stort men ack så skört.

För 396 dagar sedan kom en liten kille i en stor kropp in i mitt liv. Fantastiskt söt men oj, oj, oj vilken utmaning. Vi har helt klart haft en fantastisk resa på dessa dagar. Ibland har motgångarna nästan tagit knäcken på mig både som förare och som människa. Moment har övats tills orken, kraften och lusten försvunnit. Inget befäst, inget slut resultat har kunnat levereras.

Pressen, stressen, ångesten har varit kvävande. Jag har aldrig känt mig så liten som i relationen till denna varelse. Men viljan, längtan och önskan att få vara hans centrum och villkorslösa trygghet har ekat i mitt huvud. Hur, om och om någonsin när det skulle inträffa har varit ovisst.

För drygt en månad sen presenterades verktyget för att bygga bron som saknades i vår relation i samband med en fantastisk människa. Verktyget att bygga ett förtroende. En tillit som bygger på en trygghet och en förståelse. Den har tagit fart, vuxit och börjat rota sig. Jag är tagen, skakad och ja, stum. Att jag, trots min ringa erfarenhet, kunskap och allt som ligger mig i fatet. Få möjlighet att nå stjärnorna och förvalta denna hund på ett sätt jag inte hittat vägen för tidigare.

Tack Denice, för att du finns och samlade ihop en osäker, ostrukturerad förare med så mycket ångest inblandat i träningen. Du är värd mer än din vikt i guld!

Henrik... Ja, det går inte ens börja. Utan dig hade inget av det här varit möjligt och jag hade aldrig kunnat göra det jag gör utan din stöttning och ditt lugn.

Bjuder på en bild på min fantastiska kille. Hjärtat hoppar snart ur bröstet men jag somnar tryggt i armarna på en trött man.

Love is greater then life it self.

Är på besök och charmat alla i sin närhet. Snacka om tjej med personlighet och som lämnar ett tomrum efter sig. Snart är hälsoresan slut och hon flyttar hem på heltid!