Fick precis en "flashback" av min tidigare blogg där jag alltid summerade föregående år och även gjorde en "målsättning" för kommande år. Väldigt spännande att se vart man landar när man lägger upp mål för kommande år.

Funderade precis på om jag skulle göra en, åtminstone för kommande år. Det finns absoluta höjdpunkter med 2015 men mycket mörkt, jobbigt och dystert också.

Finulade lite på't men bestämmer mig för att låta det vara osagt, vart jag är om 1år eller innan slutet av 2017 håller jag osagt än ett tag. Sen är jag kanske lite vidskeplig och rädd för att "jinxa" mina kommande planer. Men vi kan helt klart säga att det kommer kräva både det ena och det andra.

Det fyrbenta kommer få arbeta, jag kommer få bekänna färg och förhoppningsvis kommer upplevelserna för detta år att bli fantastiska minnen. Det jag vet är att stora förändringar snart ligger i fatet och att det blir spännande! 

Värmer upp för kommande tävling och dagsstatus på hundarna är följande:

Farock jobbar jag korta pass med då höglöpen sätter koller i huvudet på honom. Han arbetar fint trots att annat lockar, sitt framför har blivit bättre och momenten blir renare och renare - ser framsteg vid varje tillfälle.

Yanti: börjar förstå skillnaden på de olika kommandon som jag använder. Överambitiös som hon är blir det lite tilt till och från men det tar sig sakta med säkert. Andra passet idag börjar 360¤ vänster att ta sig men jag får vara lite aktsam på att hon sätter ner rumpan i vändningen vid avslut.

Hoppas helt klart på att vi hinner få en del fina pass under veckan och att vi kan prestera bra när det väl gäller. Det viktigaste för mig är trots allt att vi har roligt och att samarbetet stärks för varje pass.

Har valt att slopa "fot" kommandot helt eftersom att jag tillåter lite mer "svängrum" i rallyn än vad jag kommer tillåta i lydnaden och förhoppningsvis IPO't i framtiden.

Jag har sen en tid tillbaka känt mig väldigt vilsen i vem jag är och vart jag ska. Från att ha driftat runt i ett ingenmansland till att faktiskt börja landa på fötter igen.

För er som inte hängt med på hela historien så började allt årskiftet 2014/2015. Då sa min kropp ifrån och utredningen tog fart vart ifrån min smärta och begränsade rörlighet och styrka påverkades och kom ifrån.

I denna period blev jag totalt begränsad. Jag kunde varken rida eller sköta min häst och besöken på vårdcentral sjukhus och annat avlöste varandra för att hitta orsaken.

Det kom som en käftsmäll att jag som dåvarande 24-25åring kanske aldrig mer skulle få ha ett vanligt liv och definitivt skulle få lägga hästeriet på hyllan.

Jag har lyckats sätta mitt fokus på allt annat än mig själv under en längre tid och vågade inte ta i det faktiska problemet i rädsla för att förlora min identitet.

Hur sjukt det en låter, så är hästar, att vara en ryttare, tränare en stor del av den jag är. En stor del av min identitet.

Så nu nästan 1.5år senare har jag äntligen börjat hitta tillbaka, en väg tillbaka med vilja ork och lust för att fortsätta vara den jag var, växa och bli det bästa jag någonsin kan.

För er som var med innan allt rasade vet ni att hela 2014 var ett skitår också. Jag vill tro och strävar definitivt för att vända min negativa trend. Det finns massor av hållplatser jag ska avverka detta år och nästa år än fler. Idag drömmer jag stort.

Ett smärtfritt obegränsat liv där jag kan få vara precis den jag är!

Vi har fantastiskt väder och jag njuter alla stunder jag kan av min omgivning och naturen.

Puss!

Vill lova att gårdagens träningsformer känns i kroppen idag. En sån där behaglig känsla men oroväckande inför morgondagen om jag kommer vara möjlig att förflytta mig eller inte. Känns soms ett klokt beslut att gå ner i vikt och öka tekniken på knäböjen - det känns HELT klart mer än när jag lyft tungt och vänt tidigt.

Hoppträningen igår gick bra, J gör stora framsteg. Mina val och mitt sätt att rida honom kanske inte alltid är det mest graciösa då jag konstant och utan undantag tvingar honom att lösa problemet. Jag vidhåller Tomas träning som jag är skolad på och där finns det inte utrymme för att lägga onödiga volter eller usäkta hästen utan lös problemet framför dig. Sista rundan blev helt okej, en filmsnutt finns på IG för den nyfikne. Sjukast av allt är väl att jag ser rätt lagom ut på denna D-ponny. 

Motivationen för hästar ökar givetvis efter en sådan här tillställning, även motivationen att hoppa på min magnifika stjärna. Oj vad jag längtar !

Har det senaste dagarna varit väldigt duktig på att sätta mig först, vilket inte har varit riktigt lätt och det är fortfarande en prövning. Men min kära vän påtalade detta och fick mig att se problemet i att inte göra de.

Backade hem även idag i träningen på knäböj - ordentligt. Sist jag körde tungt var det 75kg 5x5 förra veckan växlade jag flesta setet 75kg 3 set 65 och sista 75kg. Upplever att jag vänder för tidigt och inte vågar riktigt djupt. Numer står jag i Smith maskinen och idag körde jag riktigt djupa squats på 50kg. Skön känsla. Ser det inte som ett bakslag utan snarare ett framsteg då insikten kom från mig själv och viljan att bygga stadigt och starkt oavsett hur tungt jag lyfter är jag rätt säker på att jag vinner på i längden.

Utmanade mig själv idag i bänkpressen. Idag var en sådan dag jag skulle stannat och kört samma som förra passet men jag valde att prova öka 2.5kg Fixade det med lite lägre vila vilket kändes fantastiskt för självförtroendet!

Stående rodd idag kände jag mig stark i själva övningen men ländryggen gör sig något påmind. Tar det som en flagga men inte säkert att det är av oro.

Så glad att jag äntligen lyckats prioritera mig själv och min hälsa !

Ikväll vankas hoppträning på J riktigt roligt att jag får vara med och utbilda denna sötsnok!

Igår vaknade jag med det i hela kroppen efter en orolig insomning. Nu ligger jag här och vänder och vrider på mig och kan inte komma till ro.

Kan inte sätta fingret på varför och ligger bara och snurrar och vänder.

Jag som brukar sova så gott med andetag precis bredvid mig. Mycket att se fram emot under morgondagen också men inte så pass att jag ska ligga sömnlös då ingenting skapar nervositet eller oro.

Hoppas på att J.B dyker upp snart så att ja får vila innan klockan ringer.

Längtar till morgondagens träningspass både på förmiddagen och kvällen. Kommer bli fantastiskt roligt. Nya elever kommer även till ridskolan vilket alltid är kul.

Sov gott ni som inte somnat och godmorgon till er som läser detta senare !

Började skriva ett långt inlägg som bara spårade ur gällande vänner. Försökte göra olika liknelser för att beskriva de två som ligger precis i tankarna men det är ta me å fan omöjligt. Fantastiska är dem båda på så olika sätt.

Vill bara påpeka att jag är så tacksam över att jag har mina diamanter i min vardag även om det är många mil emellan. Massor med ny energi, lite själsro och längtan - längtan att faktiskt få dela min vardag med dessa skatter.

Tar ett stort kliv, lite läskigt men tack vare dagens samtal så vågar jag. Tack bästa du för att du faktiskt ger mig perspektiv och lite egoboost. Fantastiska underbara du <3

Solen skiner, gården har fått sig en omgång och hundarna är nöjda över att ha spenderat förmiddagen i solen och ute. Snart vaknas det jobb, lite "lunch-middag" innan jobbet. Hoppas att solen får synas och vi slipper regnet för barnen, hästarna och min skull. Våren är så härlig när man kan njuta av solen och de friska fläktarna.

Längtar redan till morgondagens gympass, idag är motivationen till allt återställt. Tänk vad ett samtal kan göra!

Puss och kram - ta hand om varandra :)

Hela veckan kastades om lite när sambon ligger hemma utslagen. Inte super lätt med alla hunddjur som ska rastas hit och dit. En och en så tar det sin tid. Höglöpen på schäfertiken och koppeltvång på boxerfröken gör det inte lätt. Träningen har blivit lidande.

Lyckan av att Yanti fick gå lös en stund var ren magi. Sökte super fin kontakt efter att hon fått sträcka på benen lite.

Lyckobesked av veterinären idag gjorde hjärtat lugnare. Jobbar vidare på sidförflyttningen och intresset för apportering. Älskade lilla skrot.

Lilleman fick följa med till stallet idag och skötte sig jätte bra. Långt över förväntan men än är det långt kvar innan det är lugn och ro i pojkens hjärna. Stolt över hans inställning. Tackar bästa för hjälpen.

Fokuserar på glädjande beskedet och att jag fått klartecken om hoppträning på fredag ?

Är jag helt säker på att jag skulle vara om farbror doktorn skulle sätta sig ner och gå igenom alla mina tokiga tankar, sjuka upptåg och allt som snurrar i den här bollen.

Jag har tänkt rätt mycket på sista tiden, och ännu mer när jag fick kommentaren att jag alltid pratar. - Vilket jag i sin tur tog rätt illa vid mig då jag uppfattade det som att det var störande. Hur som till saken.

Insikten har inneburit att jag kommit underfund med en massa bra saker. Superflummigt inlägg väntar...

Jag tror att jag pratar så mycket, just för att jag måste få ventilera. Om jag inte ventilerar så bubblar det helt enkelt över. Det kan vara allt ifrån att jag måste skriva av mig, prata av mig eller prata nonstop när tillfälle ges. Något jag ävent tillsammans med en god vän kom till insikt med är att - det är helt okej. Det är en del av den jag är. Stör det någon är det mer deras problem än mitt problem och så länge jag trivs med mig själv finns det ingenting som säger att jag ska förändra det här karaktärsdraget jag bär med mig.

Nu till nästa sak som jag egentligen sitter och funderar på, samtidigt som en hel massa saker i mitt huvud snurrar. Hundträning. Någon jag för tillfället sen igår helt snöat inne på igen.

Sitter och väntar på att tiden ska gå så jag kan få köra nästa pass med hundarna, ca 30min har passerat och jag vill bara fortsätta nöta på det vi jobbar på. Får nästan tugga mig i knogarna för att inte överträna och aldrig sluta. Lilla fröken trubbnos har ju sådant driv att det är lätt att bara fortsätta i all oändlighet. Herr schäfer får man ha lite mer struktur på då hans hjärna tar slut ganska fort. Ännu fortare med en löptik i hemmet.

Avrundar detta inlägg innan det spårar ut totalt! Puss och kram från ett organiserat kaos <3