Min ringa erfarenhet av hundar sträcker sig så långt som tillbaka till 2012 när jag hämtade hem en alldelens egen hund. Innan detta hade jag haft ett par hundar som "dagprommis" foder eller bara passat vid tillfällen. Jag hade stått på sidan av träningsgänget i Umeå som tränade mot IPO och följt med på diverse bruks och lydnadstävlingar.

Min boxerfröken har varit världens bästa förstahund. Lättlärd, arbetsvillig relativt frisk och lättsam. Februari 2014 hände det som inte får hända. Jag och en vännina var ute på en promenad efter en dag på klubben och båda hundarna hade fått träna. Vänninans hund är en tik, och ca 6mån äldre än min i övrigt är varken ras eller annat viktigt i det detta inlägg berör.

Olyckan var framme och vänninans tik attackerade min tik. Som för glatta livet försökte försvara sig men gick aldrig till mot attack. Avvärjningsskador kunde hittas på min vänninnas tik men min lilla tjej fick åka akut in till veterinären och sys.

Efter detta har min i övrigt glada, lättsamma och problemfria tik ändrat beteende. Hon är fortfarande snäll, väldigt undergiven numera i nya introduktioner av andra hundar och något "nervös" vid hundmöten. Detta visar hon genom att ligga på i kopplet, brösta upp sig och resa ragg. Jag känner henne så väl att jag vet att hon aldrig skulle fullfölja sina tomma hot om att vara "störst, bäst och vackrast" möjligen vackrast då.

När lillebror flyttade in hos oss gjorde jag en bedömning av honom att vara en snäll schäferpojke, vänlig, nyfiken och rätt stressad. Eftersom dagarna blivit månader och vi hunnit passera ett år har mycket förändrats i min uppfattning om denna hund. Han är fortfarande vänlig, nyfiken, stressen har försvunnit men upptäckten av att han varit illa behandlad har kommit till min kännedom. Skärpa och försvar har han haft under hela tiden. Men åter till hundmöten för att inte sväva iväg allt för mycket.

Med denna hanhund, i kombination med min tik som utstrålar osäkerhet i hundmöten har han tagit på sig rollen att försvara flocken. Jag tar givetvis på mig det största ansvaret i att han har tvingats in i denna roll, det är alltså mitt ansvar att skapa balans i flocken igen. Lillebror gillar inte att vara flockledare men med mina tvetydliga direktiv och en syster som visar osäkerhet har han fått vatten på sin kvar och klivit in i de stora skorna utan att egentligen förstå allvaret i det hela.

I mitten av februari träffade jag Denice. Det kommer låta klychigt att säga att hon kom som sänt från ovan, men det är exakt så det känns. Hon förklarade efter att ha sett min lilla schäferpojke, oss som ekipage att. JAG HAR INGEN AGGRESSIV HUND. Däremot en nyfiken och frustrerad hund, som i kombination med en orättvis och otydlig förare agerar utåt.

Min egen självinsikt har ändå bromsat det här förloppet. Jag har aldrig spännt upp, strypt up eller använt kopplet som säkerhetsbälte i hundmöten, men jag har saknat verktyget att hitta en balans för att få vara flockledare som inte innefattar våld eller gorm.

Vi har jobbat massor med hundmöten och introduktion av nya hundar. Mina krav är inte orimliga, han behöver inte älska alla, men han ska veta att det är inte hans uppgift att bestämma vem som ska leva eller dö - det är min.

Träningen har haft flera etapper, nu var det länge sedan jag hade möjlighet att träna för min stora inspiration men jag tror att vi har vuxit på oss och hittat alternativa lösningar tills nästa träning tar plats.

Jag skriver det här inlägget idag för att jag kommer precis hem från en promenad där jag inte annat än kan le och njuta över våra framsteg. Vi stötte på flertal hundar på promenaden, han låg lungt och stilla vid samtliga och vi lyckades även passera hundrastgården på ett bra sätt. Så fort han gick upp i varv, blev för intresserad eller reste ragg fick han lägga sig ner, varva ner, söka kontakt och sedan fortsätta promenaden.

Inlägget kanske inte är någon hjälp om du har problem med din hund, för jag är verkligen inget proffs. Men jag vet att med rätt verktyg kan de flesta hundar lära sig vad balans är och hitta harmoni, men det är du som hundägares ansvar att ta kontrollen, bli en flockledare och i mina ögon gör man INTE det genom att vara hård, kantig och våldsam. Det gör man genom att vara: Rättvis, konsekvent och tydlig.

Nu är det dags att slänga in ett inlägg om gårdagens träning.  Konsulterade med en nära vän om jag skulle köra nederkropp eller överkropp. Fick lite vägledning och beslutade mig för att köra underkropp. Ett bra pass, härlig träningsvärk idag vilket blev ett kvitto på mni träning.

Körde mina vanliga övningar men ökade något. GLUTE fick 3x10 30kg, Utfallen gick upp på 10kg, ketellbell sidecrunch 3x10 16kg samt fick squatsen en ökning från tidigare kört "airsquats" utan vikter till att igår lastade på 12.5kg Kände enkelt men vill inte överrumpla kroppen och få backa tillbaka pga smärta. Sakta men säkert ska jag hitta min hälsosamma livsstil och form som min kropp accepterar.

Här kommer en inspirationsbild (bilden är lånad från google).

Frukosten  bestående av: Havregryn, Hjortron, Kvarg och äggvita tillsammans med en kopp kaffe är precis uppätna så nu styr jag och grabben ut på en långprommis innan det är dags att göra dagens måsten.

Har ni några frågor kring mat, övningar, filosofi eller målsättningar - kör hårt ska jag försöka svara så gott jag kan!

lovade i förra veckan att jag skulle uppdatera lite på hundfronten. För er som inte har något hundintresse, kanske är intresserade av boxerfröken eller hästmänniskor - håll i er nu då. 

Under senaste tiden har vi kämpat hårt i motvind på hundträningarna. Inte för att vi inte har gjort framsteg, utan för att det har varit meningsskiljaktigheter om saker och ting. Det har kännts jätte tråkigt att det har förhindrat och försvårat min möjlighet att köra upp, men jag har försökt att reparera den skada som jag ansvarar för.

Under förra veckan bjöd onsdagen på en bra träning i mina ögon då vi började på en "okej" nivå men avslutade endast efter en omgång till med bra resultat. Detta har tidigare tagit flera omtag men nu levererade vi bra efter ett omtag vilket jag ser som stor utveckling. Farock har blivit positivare och mer lättstyrt även om han inte är 100% övertygad om att jag är roligaste i världen börjar vi komm dit. Stressen har sjunkigt och han är mer samlad.

Fredag och gårdagen (Måndag) träningarn har varit riktigt bra. Härlig känsla, bra levererat och ett lugn genom hela kroppen. En bubbla för ekipaget helt enkelt. Det finns massor att slipa på, en lång väg att gå innan han stänger ute vad som händer "där-borta" eller "vad-dom-gör". Men vi är på god väg och nu är det nära för att göra en uppkörd. Jag hoppas att bi håller ihop när det väl är dags.

Lilla schäferbus, en dag kanske vi blir allt det folk inte trott att vi aldrig kunnat!